Alla män blir till slut en riktig familjefader.

Imorgon börjar sportlovet.
Det första i raden av tre kan man säga.

Då ska man åka på skidsemester med hela familjen.
Vems uppgift är det nu igen att ta med frugan, barnen, skidorna, barnstolarna, takboxarna, jycken och svärmor på skidsemestern?
Jo, familjefadern!
Den gamla hederliga, svenska- svensson, familjefadern!
Just det, ni vet han med de svarta ringarna under ögonen, den smått synliga ölmagen, musarmen till en följd av de långa veckorna på kontoret, och början till en flint som han noggrant försökt dölja med en diskret combover.

Fast man har ju egentligen inte tid.
Eller lust.
Eller råd.
Och ungarna vill ju egentligen inte heller, de vill ju vara hemma och "hänga" med kompisar som de uttrycker sig, och frugan vill väl egentligen spendera den lilla semestern på ett spa.
Ungarna är väl egentligen för små också, man har ju hört att det är bra att de får börja i tid med det här att åka slalom.

Till tjejerna i receptionen med det pekande fingret och rynkan mellan ögonen i högsta hugg:
"Varför får inte min dotter på två år och fyra månader gå i er skidskola?!
Vart är din chef?
Låt mig tala med din chef!!!"
(Oj! Tar sig för magen*. Var kom denna ilska ifrån? Måste verkligen sluta stressa...Jädra magsår, svidsvidsvid tillbaka på dig själv du, tvi!)

Nä men skidsemester, det ska man på.
Så är det bara.

-

Alltså tänk alla dessa familjefäder som lever i en slags illusion där världen endast är i karma om man lyckas ta med sin familj till att åka lite skidor.
Det är en Svenssons skyldighet!
Till sin familj, till Svea rike!

Förresten har jag varken/ ska varken se följande på tv denna innesittarsäsong: Let's Dance, Robinson, Melodifestivalen, OS. Inte ett enda avsnitt. Tv suger.