En onsdag.

Idag öppnade jag min lunchlåda och insåg att jag hade felbedömt mängden sås till maten kolossalt- om jag hade haft en livboj skulle jag försökt rädda de stackars små potatisarna som kämpade med att hålla huvudet över ytan.
Woho, spänning i vardan!

...eller inte alls.
Nä, det är en jättetråkig dag idag faktiskt.

Det var en liten tomte som la skorna i säcken, tror jag.

Jag blir. Så. Trött.

Under närmare tre veckors tid, som de flesta kanske känner till, har mina kära Converse-skor varit helt försvunna.
Helt putsväck-borta.
Jag har vänt upp&ner på hela hallen/mitt rum/huset i sökandet, jag har skapat skallgång bland bekanta, jag har anklagat folk för snoerier, jag har efterlyst dem på FB, jag har gjort allt i min makt för att hitta skorna!
Utan några större framgångar, måste jag tyvärr säga.

Tills idag, då jag av en ren slump satt halvsovandes på kafferasten på jobbet och råkade slänga ett getöga (vad är egentligen ett getöga? tycker bara det låter roligt att använda..) mot vår bokhylla som egentligen inte kan kallas bokhylla, snarare skräphylla.
Den är totalt proppad, alltså PROPPAD med skräp!!!
Av någon konstig anledning tyckte jag mig känna igen formen på den där knöliga Lindex-kassen som stack fram lite bakom en plastlåda full med skruv och galgar.
Jag tog en fundersam sipp på det blaskiga kaffet innan jag reste mig upp misstänksamt och sakta gick fram mot hyllan.
Fick med en liten kraftansträngning fram kassen och MYCKET RIKTIGT- Där var skohelv*na!!! Uuuuh... -.-

Visst, jag är glad att skorna är tillbaka (orkar inte le på riktigt men inombord jublar jag, faktiskt), helt fine liksom, men ett par frågor återstår dock.
Hur kunde jag gå till jobbet på morgonen med skorna på fötterna, och traska hem på eftermiddagen utan, och vart kommer kassen ifrån?
Livet är ett stort mysterium, I'm tellin u!

Someone please help me, im lame!!!

För några dagar sedan såg jag på ett Tvprogram som heter The Secret Millionaire, en miljonär träffar utsatta människor under falsk identitet för att de vill ge bort pengar men måste utse de som behöver pengarna mest.
I just det här avsittet var de utsatta människorna blinda personer någonstans i England och en kvinna berättar att hon blev blind en dag när hon böjde sig ner för att plocka upp en strumpa.
Bara sådär.
Så himla hemskt tänkte jag, nu måste man vara rädd för det också: Man får cancer om man äter chips, man blir blind om man plockar upp strumpor.
Jaha liksom.

Så inatt vaknade jag av en konstig känsla i foten. I en konstig mellanvärld av att vara vaken och att sova kommer jag ihåg att jag inte kunde röra på min fot, kunde liksom verkligen inte vicka på tårna... Snabb flashback till det hemska Tvprogrammet där kvinnan blivit blind helt plötsigt- JAG HAR BLIVIT LAM I FOTEN!!

Nej, det kan inte hända, det får inte hända, inte mig!!!
Tar upp foten i ett stadigt grepp och bitchslappar den några gånger som om jag förväntade mig att den skulle vakna till med ett ryck, gäspa och fråga vad det var frågan om. (Kom ihåg, jag var nog inte riktigt vaken, jag brukar vanligtvis inte reagera så här... alltså, inte för att jag brukar bli lam i foten, men äh, ni förstår.
Jag fick ingen reaktion.
I panik börjar jag gnugga benet med händerna, liksom skjuva* ner blod till fotstackarn.
Till slut kommer den där underliga känlan i foten då man inte kan röra på sig för att det gör så ont i foten.
Åh vilken underbar känsla det var just då, typ I'm Aliiiive!!!
Till slut låg jag på rygg och log stort med en stickande känning i foten och fiftade i tårna för glatta livet, liksom dubbelkolla att jag inte hade blivit plötsligt lam ändå.
Gött mos!


*Jag fick en plötslig minnesrubbning, kom bara inte ihåg hur man stavar till ordet "skjuva" och sprang därför ner till mamma och pappa och ropade ut:
Alltså hallååå jag tror jag har anorexi, hur stavar man till skjuva?!
Mamma släppte blicken från Tvn, pappa sänkte sakta sin tidning, båda bara stirrade på mig.
...
Ja. Jag vet att allt inte står riktigt rätt till alltid, och jag vet fortfarande inte om jag har stavat ordet rätt. Typiskt.

På min ålders höst.

Igår var jag ute och sprang i en nerförsbacke. Förstod ni nu vad ni läste- Jag Sprang! ... visserligen i nerförsbacke. Men hej- man måste börja någonstans okej?
I allafall, det jag ville komma fram till var att det luktade kattpäls/hö ute.
Ganska märkligt med tanke på att jag var flera kilometrar från any possible fält med hö, och att den enda katten jag kan tänka mig ha vart i närheten av vart jag var just då skulle vara en överkörd katt (sprang bredvid stor väg).

Idag kom jag in på kontoret på jobbet och kände en stark lukt av gammal alkoholist/ pizza.
Jag undrar vem fan som har suttit inne på vårt kontor och käkat pizza???

Håller nog på att bli knäpp.
Senil.
Gammal ni vet, sådär strax över tjugo och de gråa håren börjar krypa fram bakom öronen.
Usch.

Nu har jag äntligen sett på Sound of Music också, kände att jag var redo för det nu.
Den var lite för sprallig för min smak.

I övermorrn blir jag ung på nytt, ska nämligen ta upp den gamla traditionen att festa på Arena, fast på ett nytt sätt.
På Nya Arena.
Som inte ens heter Nya Arena utan Tempel.
I vilket fall... jag har hört att det inte längre står mörka mystiska män längs med väggarna som stirrar på en med ena handen i byxan... Det låter sjysst! Ska faktiskt bli riktigt kul nu när jag tänker efter!

Nä jag fattar verkligen ingenting. Såklart han tar två DAGAR ist, självklart!

Dum Turist- Hej! Har ni timmkort, om jag vill åka skidor lite grann nu bara?

Munken- Ja det har vi! Drar fram en prislista och pekar.

Dum Turist- Nä... Nej! Nä, hm då tar jag två dagar istället.

Munken- ...

Det ultimata vuxentestet.

Dagar har blivit till nätter, nätter har blivit till dagar, snö har fallit, turister har haft takbox-race till fjällen, färjor har fastnat i isen. Sportlovsveckorna har rullat förbi såväl som den 8e Mars och min tjugoårsdag.
Det var stort.
Det var en Måndag.
Det var min debut på Systemet samt det ultimata vuxentestet, en historia som jag självklart måste dela med världen.

Efter jobbet åkte jag direkt till Systemet.
Jag åkte bil ner till stan (alt. samhället, hålan, byn) och parkerade en bit bort. Därefter tågade jag med bestämda steg mot Systemets stora dörrar och klev in. Jag hade i och för sig varit inne på systemet förut, men nu såg allt plötsligt annorlunda ut. Det var inte längre hyllor fulla med saker man inte fick tänka på, inte fick titta på, inte fick köpa.
Förbjudet, fullständigt FÖRBJUDET!
Nej, en helt ny värld öppnade sig framför mig då jag stod stilla innanför dörrarna och bara skådade alla dessa flaskor.

Jag gick fram till den första hyllan, Röda Viner- hyllan, och kollade in flaskorna av alla dess slag som om jag var ärligt intresserad av dem.
För det är ju så man gör på systemet, man går runt och kollar, och ojar sig när man hittar ett fascinerande vin från Amalfikusten som visst ska vara väldigt torrt med smak av bark från det kända trädet de har där... väl.

I vilket fall, jag tröttnade ganska snabbt och bestämde mig för att hämta min Licor 43 (47?) som jag sedan länge bestämt för att köpa.
Därefter gick jag pirrigt mot kassan för att betala.

Här i historien måste jag meddela, kommer klimaxet. Om jag inte nämner detta kan det hända att ni missar det, därav denna lilla påminnelse.

Jag ställde flaskan på rullbandet, tog upp plånboken, kassörskan blippade streckkoden och FRÅGADE EFTER MITT LEG! Jag var som i exstas, "yep nu händer det!" liksom. Hon kollade på leget, tvekade, kollade upp på mig och sa:
-Det är idag va?
-Ja! svarade jag stolt.
-Men grattis då! sa kassörskan och jag såg att folk log och nickade menande åt mig, typ Där föll ännu en förlorad själ ner i Systemets helvetiska eldar.

Jag betalade min flaska och insåg till min stora fasa att jag glömt lägga upp en Systemetpåse på rullbandet. Allt hade varit så tumultartat där ett tag vid kassan så jag hade helt glömt bort att ta med en påse.

Skit.
Jag gick sedan tillbaka till bilen med en flaska under armen, inte alls trashit eller totalt failat.
Hur kan man glömma att ta en Systemetkasse!
Det är ju som en trofé, den kassen ska visas upp för alla.
Att bära på en systemetkasse är som ett tecken till världen att man är vuxen.
Att bära på en flaska under armen är ett tecken på att man nog borde stanna i barnens värld ett tag till.