En blommig tant tröja alltså

Jag köpte en blues här för inte så länge sen på rean.
Den är brun med rosalila blommigt mönster på.
Ok, det låter som idealet för en riktig tanttröja men den var billig, det är ju bra... (?)
Jag prövade den hemma jämt efter att jag hade köpt den som på prov för att se min familjs reaktion.
Jag gick in i vardagsrummet där alla satt och ingen verkar bry sig särskilt förutom brorsan:
-Men va fan är det du har på dig? utropar han.
-Va, vaddå? säger jag och försöker verka ovetande om vad han syftar på.
Han suckar och fortsätter titta på tvn.

Yes, kanske inte reaktionen jag hade hoppats på, men det får duga.
Imorrn ska jag pröva den i skolan; får se vilka reaktioner jag får.
Till exempel om folk kommer gå in i väggar för att de måste vända sig om och försäkra att de verkligen sett rätt kanske.
("Oh my, är det verkligen en blommig tant tröja hon har på sig?")

Hett skvaller! (läs:ironi)

THE Sören Olsson och Magnus Betnér är tydligen vänner på facebook.
Jag undrar vem som skickade friendsrequest till vem?

Seriösa framtidsplaner, finns de?

Visste ni att min klass (IB2AOCHIB2B) ska ha en klassreunion i Edinburgh i höst? Och på nyår drar vi till Tallin.
Jo för nu vet ni!

Munken leker Tjuvlyssnat!

Wallinders, Karlstad

Mamma och son ~7år står i grönsaksavdelningen. Pojken hugger tag i ett paket körsbärstomater.
Pojken: Kan vi inte köpa trehundramiljoner sånna här?
Mamman (svarar trött): Nej gubben, det kan vi inte...
Pojken blir besviken, går sakta för att lägga tillbaka tomaterna.
Pojken (pratar euforsikt för sig själv): Så vackra, rara, lena...
Han klappar förpackningen och lägger varsamt tillbaka det.

Hahaha! Va sött!

Historien upprepar sig

Idag åkte lilla Jo hem.
Jag gav henne en badmössa i hejdå-fast-vi-ses-snart-igen- för-jag-vill-åka-till-Australien-present.
Den ser ut som en tvättmaskin och är mycket snygg.
Den har till och med lufthål så att man kan andas, vilket kan vara bra...
Jag tror nog att hon kommer tycka om den!

(Jag kliver på bussen och ser att i varje stolsrad sitter en person, ingen vågar sätta sig bredvid någon annan- distanta svenskar som vi är.
Detta betyder två saker:
Ett. Jag måste sätta mig bredvid någon.
Två. Självklart måste jag sätta mig bredvid min klasskamrat.
Skulle verka konstigt om jag satte mig bredvid gubben bakom eller tanten framför bara.
Vi hälsar, och sen är det tystnad, precis som jag vill ha det.
Om vi börjar prata (och jag vet detta eftersom det har hänt så många ggr tidigare), så pratar vi bara om skolan.
Åker från torget, tystad, bra.
Åker förbi CCC, fortfarande tystnad, bra.
Har knappt kommit över stenbron när han börjar prata om läxor och dylikt (huuuuuh...).
Jag menar, om han nu måste prata, kan han inte prata om.. kanske filmer eller vad som helst? Bara inte läxor snälla!)

Horsey Håans och jag filosoferade idag om hur vi skulle vara som AuPairer.
Vi föll direkt på att vi inte har körkort vilket är ett av kraven.
Men inte ska man väl nedvärdera dem som inte kan köra bil?
Vi kan kanske köra andra saker.
Som en cykel, eller en trampmoped?
Har ni aldrig hört talas om pipes, (eller vad det nu heter, sånna där rör som sticker ut bak på cykelhjulet?) där får ena ungen stå, den andra får sitta i cykelkorgen (antagande att de bara är 2 stycken varav en är stor nog att kunna stå upp själv).
Sen är det bara att dra på sig cykelbrallorna och hastighetsincreasande hjälmen och trampa på (alt. mopedhjälm+glasögon)
Lite jobbigt skulle det kanske bli om det var mycket trafik eller många filer eller höga backar (som i till exempel SanFran?)
Men overall inga problem, vi skulle allt fixa det där med att "hämta barn från skolan" etc.

Det har verkligen drabbat alla

- Ska jag knacka dörr: ”Hej vill du köpa bingolotter, kostar 100 spänn?” Äh fan det är ju lågkonjunktur, det finns ingen som köper bingolotter nu heller.

-Brorsan i telefon (med sin polare tror jag)

Och ingen kan hålla tiden särskilt bra heller.

Idag kom mina två farbröder på besök.
Det är ganska trevligt, för de brukar nästan alltid ha kostym på sig, de och min pappa.
När de träffas alltså.
Nuförtiden brukar de träffas när de ska gå på begravningar för det har blivit ganska många sådana på senaste tiden, fast det händer såklart att de träffas annars också.
Men de har samma slags hår iallafall, förutom den äldsta, för hans står upp lite mer.
Och de skrattar alla tre på samma sätt.
Och så säger de "Va?" hela tiden för alla hör dåligt, fast pappa är den enda som trilskas med att inte skaffa hörapparat.
Och de gör alltid, ALLTID, grimarser när man tar kort.
Man kan säga:
Nej men lägg av nu, se normala ut, allvarliga.
Men inte ens när de anstränger sig ser de ut som de gör på riktigt; de kanske antränger sig för mycket på att se allvarliga ut.
Då blir det liksom inte normalt iallafall.

Bongoemma har gjort det igen!

Vilken vild diskussion det blev idag i NG- rummet må jag säga!
En gammal klasskamrat kom in och rörde om i grytan med massa påståenden och annorlunda tänkande!

Jag har åkt hem till mitt kära gamla Sunne denna helg för att hänga med Jo lite granna innan hon drar tillbaka till Australien på måndag.
Jag hade försökt att packa light men sånt verkar inte existera i min värld.
Väskan tycktes bara bli tyngre och tyngre på min axel och det skulle inte ha suttit fel med en liten buttler som kunde bära den åt mig.
Jag har en sån där träningsbag (för att jag ska kunna se sportig och aktiv ut) och ni vet hur sånna gnisslar och har sig.
Så jag gick från tågstationen i Sunne och all is som var på marken hade täckts med ett tunt lager snö så det var omöjligt att se vart det var halt.
Dessutom har jag inga bra vinterskor så jag hade ett par klackisar på mig.
Hela vägen hem lekte jag Afrikansk arbetssång och för er som inte vet vad det är kan jag berätta att Afrikaner sjunger oftast när de arbetar, då har de en som ropar ut något, och resten svarar och så gör de allt detta i takt med att de arbetar.
Jo, klackarna var själva "beatet"; mitt arbete.
Gnisslet var den som ropade ut något och själv svarade jag i form av ett halv- kvävt skrik varje gång jag halkade till på isen.

Klick-klack
Gnissel-Gnörk
Iiihouh, huh!
Klick-klack
Gnissel-Gnörk
Uuuhaf-hojoj!

Men jag tog mig ända hem trots is och tung väska och jag är stensäker på att det var pga likheterna till den afrikanska arbetarsången; smart idé alla afrikaner!! :D

Att andas är bra, salta frön är dessvärre det inte!

Jag börjar få, minst sagt, panik för den där jäkla TOK- uppsatsen, och jag är tyvärr inte den enda!
Jag har alltid klassifierat mig själv som en funderare, en riktig tänkare..
Men ack nej vad fel jag har haft. Grejen är ju tydligen inte att tänka mycket, vilket jag trodde var det som gällde, utan att tänka smart!
Inte tusan har jag tänkt inteligenta tankar förut, som till exempel varför deduktion både är bra och dåligt när man resonerar för att få kunskap...
Jag har liksom alltid tänkt mer i banorna som: varför säger alla att brunt och svart inte passar ihop, vad går på tvn ikväll, och om jag måste välja-vem är snyggast av Mark Levengot(?) och Ernst Kirsteiger(?) typ...
Lite andra tankegångar så att säga.

Men tydligen är "att andas" bra om man vill komma ur istiden som råder i ens hjärnan.
Ett ordspråk som min kära mor brukar köra med är:
"Det ordnar sig sa grisen som hoppade från Eifeltornet".
Jag antar att det ligger något i det hon säger.

Från det ena till det andra så måste jag få ge er ett litet tips.
Detta riktas alltså till alla er som kanske någon gång i era liv skulle vilja pimpa upp en tråkig Ica- musli Naturell med lite Extrainnehåll som till exempel pumpakärnor, russin, annan torkad frukt, solrosfrön etc.
KOLLA SÅ ATT FRÖNA INTE ÄR SALTADE!
Som sagt, ett litet tips från "been there-done that"- tjejen som med exalterad förväntan skulle ta sin första tugga hemmablandad musli och får sig en rejäl chock när det smakar
salta pinnar-gone wild -.-

Jag säger då det...

Tänk dessa Amerikaner, de kan aldrig sluta förvåna en... Jag pratade med en idag, och han visste inte att det fanns kungar i världen! Bara för att de har en Barack...

Några parenteser

(Jag sov ut inatt, var inte hyperaktiv idag
(Min syrra tycker om mackor med vitlöksmjukost som hon doppar i oboy, fast hon vill egentligen inte att jag ska säga det
(Whats up med söta killar som jobbar på Ica?
(Jag stavar vanligtvis Jeopardy med två Y
(Kan man klaga på om man köper blodapelsiner som är vanligt jävla apelsin-oranga???

Hej Barcelona!!!

Nu har jag bokat boende!!!
13 pers i ett rum...
Kommer vi att vara urless eller tycka om varandra än mer efter den veckan måntro? ;)

"Hej jag heter kattflickan men kalla mig för Dolly!" (?)

Jag tror bestämt att jag fick en överdos av antingen djup poesi eller te+kakor igår men något gjorde att jag inte kunde sova i natt.

Detta resulterade i att hela dagen spenderades som i en dimma där min övertrötthet regerade. Först och främst försov jag mig och missade första lektionen.

Sen skrattade jag och "Hå- hå- Horsie- Håans (slurp*)" konstant i fyra timmar när vi döpte om våra vänner till namn som var så långsökta att när jag nu tänker tillbaka, inte förstår hur vi överhuvud taget kom fram till dem.

Dessutom missade jag mitt möte med Stickan.
Fast jag var inte den enda.

För mitt och andras välmående borde jag sova länge inatt.
Ursäkta mig.

Ja du...

En bra dag kommer aldrig helt utan missöden eller andra oanade situationer som man helst skulle kunnat klara sig utan. Igår var en sån dag.

-På väg hem från gymmet kommer en 40-årig kvinna fram och börjar prata med mig.
(Va tusan är det med tanter och att prata med främlingar?) Hon berättade i stort sett sin livshistoria:
hur hon hade druckit 4 öl (kl.18.17), hur hon firade sin brors kompis födelsedag, brorsan som hade dött i lungacancer ett år tidigare, hur snabbt det hade gått, att hon tänder ljuss på graven varje dag, vilka treatments han hade gjort, vad hans dotter hette, hur gammal hon var, vart hon bodde, om brorsans kompis som nu också har cancer, om hur hon bara vill hem och sova, Uuuh vad jag vill hem och sova!!
(Jag hade sakta makat mig längre och längre bort men jag tyckte så synd om henne med tanke på hennes historia så jag var bara tvungen att le lite åt henne och säga: Ja, jasså, jaha, ibland.

-Väl hemma stressar jag järnet för att hinna till Grete i god tid.
Värmer köttfärssås som jag har haft i frysen.
Lägger plastlocket på den stekheta plattan.
Märker ingenting förrän det börjar lukta konstigt.
Får panik och kastar iväg det smälta plastlocket över diskbänken.
(Adrenalinkick2000!)

-Sitter äntligen (typ 3 timmar senare), på bussen på väg till Grete.
En stackars pdp-are stiger på bussen en station efter mig och jag antar att han också ska till Grete, vilket jag blir än mer övertygad om när han kliver av samma station som mig.
Eftersom jag inte kom ihåg riktigt vart Grete bor börjar jag följa efter honom.Vi går in bland husen och han vänder sig misstänksamt om flera ggr.
När han till slut hoppar över ett staket och springer in i ett hus är jag övertygad om att vi inte skulle till samma ställe och att jag egentligen inte har en aning om vart jag ska.
Går tillbaka till busstationen där Teepee och DaVamp möter mig och vi börjar gå mot Gretes hus, åt det precis motsatta hållet!!!!!
(Ojojoj vad jag inte vill se pdp-aren på mån alltså!)

...oanade situationer som man helst skulle kunnat klara sig utan som sagt!

(På söndag blir det poesi-kväll och te- party med pro- gänget.. eller jag menar bara gänget!)

"The days are few my friend and winter comes again."

Det måste vara en mycket deprimerad person som har skrivit den låttexten.
Inte ska man väl tänka på vintern när det snart är vår!
Fast å andra sidan ska man kanske inte hoppas på att det snart är vår,
när det i själva verket fortfarande är mitten av Januari.

-Idag har jag ätit en otroligt god cupcake, creds till da vamp!
-Idag ska jag dansa till Michael Jacksons Thriller och diverse andra klassiker på F&S.
-Idag har Fanny accepterat att hon inte blir av med mig:
Vi ska sammarbeta även i TOK och göra en super- presentation om Gazakonflikten.
-Idag ska jag till Grete (snarare ikväll).

Jag kan bara inte säga för många gånger:
"Det är verkligen inte vilken Fredag!"

PS.
Man fick betala en femma för att hålla i en unge idag i bibblan men jag hade ingen växel på mig, too bad.
OCH!
Jag tycker personligen att Tony's mössa måste vara den snyggaste någonsin. Speciellt den lilla bollen ovanpå som sticker rakt upp!
DS.

Jag ska bli proffs på sport och fritid- frågorna i Familje- geni en vacker dag!

Det är så jobbigt att på en buss sitta bredvid någon som man egentligen känner , men som man inte har absolut någonting att snacka med om.

Efter halva bussresan hem från skolan och efter total tysnad, förutom de formella hälsningsfraserna, lyser min kamrat upp:
-Du förresten! Jag har hört att du har tagit körkort.
-Jag tittade förvånat på honom, trodde först att han drev med mig med tanke på mina kör- skills.
- Nej, det har jag inte.
-Ne..nehej.
Tysnad.
-Så... och så drog han igång ännu en av våra långa skol/läx- diskussioner vilket tycks vara det enda vi kan prata om hur mycket som helst.

Om ni inte ser vad det är ovan så kan jag tala om att det är en pingvin som nyss hoppat i poolen och gör ett längddyk. Ganska skillat om du frågar mig! Men å andra sidan, vad har pingviner annars för sig om dagarna?

Vi hade iaf tur med... öh...

Idag har det varit mörkt i stort sett hela dagen konstaterade jag och Vamp på matten.
Det kan ha berott på att hela klassen masade sig iväg till skolan vid åtta (08.00) lagom till när svenska- lektionen börjar, bara för att få reda på att den är inställd.
Eller att jag hade min sista engelska oral som man hade en aning press att göra bra ifrån sig på.
Eller att vi hade matte, det är liksom aldrig kul.
Eller att vi kanske skulle ha en psychology- presentation, gick runt och våndades inför den möjligtvisa presentationen hela dan, och att det till slut visar sig att min grupp är FÖRST.

Men jag vet inte, det kan ha vart själva vädret bara också.

Nästan gubbe-i-keps-status på körning!

Dagens nära-döden-upplevelse skedde under trippen ner till Karlstad.
Jag skulle nämligen få övningsköra vilket händer alltmer sällan (kan ha och göra med att mina föräldrar inte litar på mig när det gäller körning längre).
Jag stod i en korsning och skulle köra ut till vänster, först var jag dock tvungen att låta en bil passera som kom från höger. Inte trodde jag att det skulle ta så förbaskat lång tid som det gjorde men när den äntligen hade puttrat förbi så tänkte jag:
"Nu kör jag, yes äntligen, NU KÖR JAG!"
Jag släppte kopplingen och började lugnt gasa lite när jag till min förfäran ser en bil komma mot mig i superfart. Eftersom jag redan var halvvägs över det ena körfältet så kunde jag ju inte stanna för det kom bilar därifrån också.

"Jevvlar!!!"
-trycker gasen i botten
-slirar lite i svängen
-växla till tvåan och gasar som tusan
-växla till trean ser att bilen ligger centimeter nära baken på mig
-lillasyster+lillebror sitter i baksätet, gapskrattar, förvissar mig om att föraren i bilen bakom bokstavligen sitter på tutan
-Pappa håller i sig i vad som finns att hålla i sig i, tittar på mig, tittar på vägen, tittar på mig igen
-Så, äntligen uppe i 70-80, puh!

När skratten i baksätet har lagt sig och alla i bilen har varit tysta ett litet tag säger pappa till slut:
-Emelina... Man ska inte köra ut framför en bil sådär.
-Nej, jag vet... säger jag.
-...och man ska inte korsa en väg om det kommer bilar från andra hållet heller.
-Nej, jag kom på att det kanske inte var en sån bra idé.
- Nehej, bra.

Adrenalinkick2000!
(Jag kommer som sagt aldrig kunna ta körkort)

"Det är inte vilken fredag!"

Idag gick jag till gymmet med Anna och Sebastian.
När vi skulle gå över en obevakad järnvägsövergång hörde vi att ett tåg var på väg.
Då sprang vi över och hann precis (det var bara 2 minuter kvar tills tåget skulle vara framme vid oss).
Det var kul. Äventyrligt!
(Läs: ironi)

Jag hade bestämt mig för att stanna i lägenheten denna fredag- kväll.
Bunkra in mig med en skål physalisar (konstig men god frukt med lövöverdrag) och min TOK- uppsats.
Första gången jag lämnade in TOK- uppsatsen så hade lärarn sagt att: Den är ok, ändra det och det och det så blir den bra.
Lättat hade jag gjort som han sagt och med ett stort leende hade jag lämnat in en 2nd draft. Innan jullovet fick jag tillbaka den och han hade då sagt att: Nej, den är inte så bra. Ganska mycket behöver ändras och utvecklas.
Fatta om jag har varit rädd för att ens titta på den där dumma uppsatsen!
Om jag lämnar in en 3rd draft så lovar jag att han kommer be mig göra om hela skiten.

Vad jag vill komma fram till med den här lilla historen är att nyss var jag inte särskilt glad eller positiv mot den här långa kvällen som jag hade framför mig, men så kom det sig att några vänner hade gett mig creds för min blogg.
Fatta vad glad jag blev!
Nu skulle jag lugnt kunnat skriva både en bra TOK- uppsats, komma på en super- idé för TOK- presentationen, öva järnet på psychology- föredraget på måndag, öva in hela provet i WC och designa ett par labbar i fysik på rent lyckorus...

Nja ok, man måste vara realistisk så that ain't gonna happen, men TACK i alla fall!

Världen kom närmare idag.

Jag pratade nyss med min gamla kompis Sky från KY.
Han var en pratglad halvirländare som hade problem hemma och knarkade.
Det var inte lätt för honom.
En dag sa han att han ville bli en marinsoldat och försvann några veckor senare.
Han hade blivit antagen och började utbilda sig.
Nu när jag pratade med honom, två år senare, satt han i den kalla öknen i Kuwait och huttrade.
Han tyckte att "someones gotta do it, kill people for a living".
Jag vet inte om han har kommit upp sig eller sjunkigt lägre men lätt kan väl inte heller detta vara.
Han sa också: "Oh no, the alarm went off, gtg"... läskigt! Det känns så overkligt, sånt säger inte svenska soldater precis.

Och jag snackar om att "fixa spänning i vardagen"...

Jag är en sån jävla panschis!

På dagens traditionsenliga fikaträff som vi alltid har innan och efter lov fick jag vuxencreds av mina fikakompisar.
Jag hade nämligen beställt en enkel kopp kaffe m. mjölk och en mazarin.
Jag har varken körkort, volvo, sambo, barn, hund, radhus eller pensionsbesparingar så jag blev äkta glad för mina tilldelade vuxenpoäng.
(Vissa kanske argumenterar att det är pensionärs- status på Mazariner, men det bryr jag mig inte om...)

Idag sa min syrra:
-Emma, vet du varför jag ställde soppåsen i hallen men glömde att ta ut och slänga den?
-... nä?
- FÖR ATT DEN SMÄLTER IN! Jag såg den inte i hallen bland alla papperkassar.

Jag tog det som ett tecken och vi bestämde oss för att äntligen gå till pappersorteringen.
Jag känner mig så himla lodis/ uteliggare/ skabbig när jag kommer där med alla papperkassar (3 stycken Icakassar och en adventsljusstake-förpackning under armen).
Vi gick förbi Mc Donalds där folk tryckte sig mot rutan för att kunna se hela patrasket, bussar åkte förbi där chauffören nästan körde in i mötande fil för att han vände sig om för att se på oss, folk som tankade bilarna märkte inte att tanken var full för länge sen för att de tittade på oss och våra kassar, det blev kaos med alla bilar i rondellen, folk inne på Ica körde på varandra med kundvagnarna så att de skulle få en chans att se oss... Det var jobbigt att gå de 500 metrarna ska jag säga.

Väl framme vid återvinningscentralen ställde min syrra till med en scen där hon kastade kassarna i luften och skrek som bara attan.
Jag hoppade till också för att jag skvatt.
-EN RÅTTA; JAG SÅG EN DRET- STOR RÅTTA!!!!

Efter att vi lugnat ner oss något och sparkat i konteinern lite för att skrämma bort baota- råttan började vi kasta pappret då jag såg något som rörde sig lite längre bort.
Då såg jag att det var världens minsta lilla mus, hur söt som helst som satt och gnagde på en plastbit.

...

Men visst är det kul med lite spänning i vardagen, om man inte har det så får man väl fixa det själv?

Latte grande och morotssoppa!

Idag var jag ute och fikade med några kompisar men fick, när jag stod vid kassan, lite beslutsångest över vilken storlek latte jag skulle beställa.
Jag ville fråga hur stor en "stor" var, men jag skippade det, chansade och beställde en stor i alla fall.
Det var ett misstag kan jag säga.
Jag visste inte att man kunde bli mätt på latte men det kunde man visst; drack två tredjedelar innan jag gav upp.
Själva fikandet för övrigt var riktigt trevligt! :D

När jag kom hem skulle jag laga mat och eftersom vi hade råkat köpa dubbel uppsättning av morötter bestämde jag mig för att göra morotssoppa.
Jag har aldrig smakat eller än mindre gjort morotssoppa någonsin i mitt liv så det här skulle bli spännande tyckte jag.
En och en halv timme senare sitter jag och min syrra förväntansfulla vid köksbordet och blåser lite på den varma soppan.
Jag fattade det såklart från början men jag blev ändå besviken när jag insåg att soppan inte smakade mer än vanliga, tråkiga, kokta morötter.
Ok, det lät kanske dumt, men jag trodde att den skulle vara mer...
intressant, fyllig, spännande. Jag hade ju för tusan kämpat med den så länge!
Jag fick en hemsk flash back långt tillbaka i tiden då jag hälsade på farmor och farfar på landet och tvingades äta stuvade morötter (usch).
Dessutom tror jag att jag mixade soppan lite väl länge för den hade en konstig mousse- konsistens.
Jaja, besviken på vad jag hade kämpat med denna en och en halv timme ville jag inte slänga all soppa utan jag har lämnat lite i en burk.
Detta är min allra första soppa, det är inget man bara slänger sådär, ätbar eller inte.
Färgen var fin i alla fall.

Munken leker mode- bloggare!

Jag kollade på en hemsida med massa Mode och Beauty produkter, och de sa att den här var en nyhet för 2009. Vad jag inte förstår är hur i hela friden denna mascara fungerar? I'm just sayin...



(http://www.sephora.com/)

Schlappis!!!

Emelina hade åkt ner till den stora staden Kd för att plugga lite.
"Det är för stökigt hemma, för mycket folk, jag kan inte konsentrera mig" var hennes ursäkt och sista ord innan hon drog sin kos.
Väl i storstan gjorde hon allt annat än att plugga; hon sov, kollade på tv, skrev lite blogg, läste andras bloggar, kollade facebook typ 40ggr varje dag bara för att se om det hänt något, gick till Ica, diskade(!), ritade en hel massa, lyssnade på musik, ja hon fullständigt vältrade sig i superslappis- livet.
Nu skriver hon dessutom i tredjeperson- form för att det känns jobbigt att skriva att det var "jag" som var lat och skyller hellre på hon, den där Emelina.

2 dagar kvar tills skolan börjar och 2 dagar på mig att göra alla läxor som jag hade satt upp som mål för det här lovet.
Jag tror att min hjärna enbart funkar under lagom hård press.
Det får inte bli för mycket för då blir det kortslutning. Men 2 dagar är nog lagom.
Får se om jag börjar lite smått senare idag.
Jäsp! (drar sig sakta mot tv soffan igen)

Sadie!

Jag kollade igenom lite gamla bilder från när jag var i usa och fann den här snyggingen! Sadie var hunden som ägdes av min värdfamilj och jag måste säga att hon är nog det fulaste som finns på denna jord men Oh så charmig! Kolla:

Han må ha varit ett "asshole" som han kallade sig själv idag när han sa förlåt, men jag tror att det finns en framtid även för sånna som Billy Poe.
Alla kan förändras, det är bra.
Ville bara säga det.

Förändringens vind drog över Leran när jag stod ute och kollade på raketer!

2009... 2009... Gött säger jag bara!
Äntligen slipper jag den där jäkla åttan som är så svår att skriva; en nia är mycket enklare att få till rätt!

Igår, eller i natt, lite efter tolvslaget så kände jag på mig att något stort kommer att hända detta år.
Jag och min familj satt i vardagsrummet och drack Bubbliz (yep, det stavas med z) när min syster plötsligt trillade av sin stol.
Stolsbenet hade gått av och det blev en dramatisk syn att se henne flyga över golvet, hållandes i sitt glas (utan att skvimpa) och stolen flyga åt andra hållet.
Sen låg hon där i en hög och skrattade och viftade med benet i handen! (stolsbenet alltså).

Det jag försöker säga med den här lilla historien är att jag tror att något stort och dramatiskt kommer att hända under det nya året, 2009.
Det är som ett tecken! :p
Visst, jag tänker naturligtvis på min student och vad som kommer hända därefter.
Det kan hända att jag har glorifierat det här med att ta studenten och bli fri och får göra precis vad man vill, för att jag har märkt att en stor procentdel av alla som tar studenten gör ingenting. Absolut ingenting.
Men det ska inte bli jag, här ska planeras!

Jag har blivit inbjuden till ett bröllop för min värdbrorsa som kommer att hållas i Cinncinatti (OH) vid Ohios långa flod.
Skulle vara så kul att åka tillbaka till alla Hillbillys uppe i bergen och se vad de har för sig nu för tiden.