Uteliggare Delux? Knappast!

Och som en skänk från ovan uppenbarade det sig en snilleblixt just när jag satt och fick gråa hår över mitt tältsängsproblem. Idéen stavas luftmadrass och varför jag inte tänkte på det från början vet jag faktiskt inte.

Men egentligen, hur korkad är jag egentligen: Jag ska bo hos syrran några dagar men exakt vart ska jag sova? Hm, jo jag baxar ner världens tyngsta tältsäng, ja vilken bra idé!

Inte!

Vilken annan mänska som helst skulle givetvis automatiskt packat ner en lätt madrass i väskan, helt osynlig från omvärlden och extremt smidigt att transportera!
Fatta va Uteliggare Delux jag skulle sett ut om jag skulle kånkat runt på en hel säng liksom, ujujuj!

Så min retoriska fråga verkar ändå ha fått sitt svar;
Hur transporterar man en tältsäng mellan Sunne och Karlstad på det mest smidiga, diskreta och snyggaste sättet?
Man tar med en luftmadrass istället.

Retorisk fråga

Hur tusan transporterar man en tältsäng mellan Sunne och Karlstad på det mest diskreta, smidiga och snyggaste sätt?
Jag har försökt klura på det länge men utan några större framgångar.

Det bästa sättet skulle såkart vara om man hade en Grekisk Gud till handa som kunde ta en på ena armen och tältsängen på andra och vandra ner över Värmlands bördiga landskap.

Ett andra alternativ skulle kanske vara en vampyr; helst någon som liknar Edward Cullen. Har fått för mig att de är ganska snabba och starka så han skulle säkert kunna skutta ner till Karlstad med både mig och en tältsäng på ryggen.

Jag har alltid sagt att om man ska resa med en tältsäng så ska man i alla fall resa med stil, och det gör man banne mig både med gudar och blodtörstiga blekfisar som heter Edward.

Tyvärr känner jag varken någon Grekisk Gud eller Edward Cullen så jag börjar komma fram till slutsatsen att det inte finns något riktigt bra lösning på min fråga.
Det går helt enkelt inte att transportera en tältsäng mellan Sunne och Karlstad på ett diskret, smidigt och snyggt sätt.
Det är kanske bara att inse det och ta tåget.
Vad vet jag.

I och för sig... Nu när jag tänker efter så gick det en kille på min högstadieskola som sades ha en grekisk pappa. Vi kallade honom för Pokemón. Han är nog den mest grekiska person jag känner till, men å andra sidan tvivlar jag starkt på att han är en Gud så nja... Nej förresten, nej verkligen inte.

Jo men så att...

Jaha vad jobbar du med då?

Jo förstår du, jag är proffessionell stolsfodrals- strykare och så är jag en redig hejare på att vika just stolsfodral också.
För det är sånt jag gör på jobbet.
Stryker.
Och viker.

Stolsfodral; spyspy*.

Veckans uppenbarelse: Strumpa & toffla combined.

Var tvungen att springa in på ICA i förrgår.
Orkade inte böja mig ner för att snöra på mig mina skor.
Övervägde att ta mammas gröna foppatofflor.
Men nej, absolut inte.

Istället såg jag syrrans Intersportdojjor stå där i hallen.
Kollade ner på mina egna strumbeklädda fötter.
Tittade på tofflorna igen.
Gulp. Ska jag verkligen? Ska jag, ska jag?

Tänkte å ena sidan på hur bekvämt det skulle vara att slippa böja sig ner och knyta skor.
Tänkte å andra sidan också på hur strumpor i tofflor startar min kräkreflex.
Utan att tänka vidare smög jag snabbt och smidigt i fötterna i tofflorna och hasade iväg.

Jag gick alltså till ICA i syrrans intersportdojjor.
Med strumpor.
!!!

Det är nästan allt jag har varit emot i denna värld:
Tofflor/sandaler med strumpor i.
Rasism också förstås.
Och sportevenemang som visas istället för Desperate Housewives.
Men i alla fall.

Har aldrig fattat charmen med strumpor i tofflor för det ser totalt avskräckande ut, men nu när jag har prövat...
Det finns inget annat jag hellre vill vandra runt i; strumpor i tofflor är ta mig tusan det goerst som finns!

Det var så underbart, så jag gjorde en favorit i repris när jag "sprang in på ICA" igår också.
Luftigt men värmande.
Samtidigt liksom.
Helt klart det bästa av två världar!

Where is the sun? Durududu! (Here comes the sun- melodi)

Visst är det väl så att varje år (de senaste tolv åren iallafall vad jag vet), så har det varit absolut fantastiskt kanon- väder runt skolstarten!
Ett riktigt dunderväder som bygger på Skolstartsångesten till max när man tvingas gömma sig inne i den mörka, gråa skolbyggnaden och bli retad med en stark solstråle som lyckas leta sig in i de annars så dystra klassrummen.

I år tänkte jag att:
Jahaha, jag har lurat vädergudarna!!
För första gången på många år ska jag inte börja skolan, utan kommer kunna vara ute och njuta av den sena Augusti solen som man annars bara hör talas om.

(...)

In you face biaatch! Svarade vädergudarna som tyvärr inte var så lättlurade som jag hade hoppats på, utan de kopplade in sprinklersen och skapade totalt jäkla sugregnväder istället.

Det "underbara Augustivädret runt skolstarten" kanske bara är en illusion- det kanske ser underbart ut om man ser det inifrån en skola, men om man däremot ser det från utsidan så är det i själva verket helt vanligt regn.

Ibland vill man inte veta den bittra sanningen; man vill tro att tomten finns; man vill tro att man kan vara ung, smärt och smidig hela livet ut; och man vill tro att det finns ett underbart Augustiväder runt skolstarten.
Dret.

2009-08-23

Basic
Namn: Emelina Munken Passion
Ålder: Mittemellan de två åren någonting faktiskt händer på ens födelsedag (jag är 19)
Bosatt: I Harry Potter- skrubben hemma hos tossemor och tossefar
Djur: Alldeles för många hundar. En katt skulle räcka.

Just nu
Gjort idag: Jobbat, köpt en melon samt ätit en melon (samma som jag köpte faktiskt)
Låt på hjärnan: Lasse Stefanz- Du försvann som en vid, tårar föll från min kind
State of mind: "Korkad, tom och glad"
Antal myggbett: Endast ett (!)
Läser: Elle's TrendBibel Fall 2009/ Anton Tjechov's Noveller

Favorit
(Dagens) Disneyfigur: Trumpetkatten i Aristocats
Uttryck: Gött mos! /Dret! (beroende på om något är bra eller dåligt)
Sysselsättning: Facebook
Citat: Det gamla hederliga "Gör inte idag det du kan göra imorgon" funkar jämt!

Frågetecken
-Varför tror fransmän att alla andra i hela världen kan prata franska?
-Whats up med att gäss flyger norrut så här års?
-Vart är symaskinen och DVDn?
-Varför är jag skyldig biblioteket så mycket pengar hela tiden?

Insikter
-Klorin färgar strumporna ganksa drastiskt om man råkar spilla lite på golvet varefter man också råkar trampa i det
-Att alla syskon nu har flyttat ut betyder att man bor helt ensam med de där konstiga gamlingarna även kallade päron
-Havregrynsgröt är nog ätbart trots allt
-"Måndag den 24/8 är hösten här!" läste jag i en tidning.
Jaha liksom.
Tack för påminnelsen.
Verkligen.
Nu vet jag.
(...)

Att ta tag i det förflutna och reda ut hemska barndomsupplevelser

Håll det lilla livet i ena handen och kniven i den andra, sedan hugger ni huvudet av den strax bakom ögonen. Nu är det lätt som en plätt att dra bort den här biten på ryggen och här mina vänner, här ska ni suga! Sen är det bara att gå på klor och stjärten, lätt som en plätt!

Igår var det kräftkalas.
Jag säger bara en sak- fytusan för bajssträngar!
Bara ordet bajssträng får mig att blunda och rygga tillbaka.
Jag har endast ätit kräftor en gång tidigare i mitt liv.

Som tio- årig tös blev jag och farsan bjuden på lite kräftor hos min farbror BusBengt i Fjollträsk.
Kräftor, häftigt! Slaffs gluffs äta äta, gott!
Höll precis på att slurpra i mig en lång, saftig kräftsträng lång som ett spagetti då jag hör BusBengts kommentar: Du vet väl att det där mörka är en bajssträng Emma, bajs vet du... bajsbajsbajs!
Pryd som jag alltid har varit var detta en oerhört otrevlig upplevelse.

Nu, snart vuxengammal och allt, kände jag att det var dags att ta tag i detta hemska barndomsminne. Så igår, efter en intensiv bortkraffsning av allt som inte var kräftvitt så var det faktiskt helt ok att äta.
Ja, riktigt gott och väldigt trevligt!

På tal om att ta tag i gamla hemska barndomsminnen så såg jag äntligen på Den Oändliga Historien här om dagen och ja; det var fortfarande hemskt att se hästen drunkna i myren men jag hade ett bra stöd så jag överlevde.

Inga fler hemska mardrömmar om varken bajssträngar eller drunknande hästar i fortsättningen hoppas jag!

För jag är så himla cool- Två

Jag är nu kompis med både Magnus Betnér OCH Stefan Holm på fejjan.

Igår kom jag trea i minigolf mot jobbarkompisarna.
Vi var faktiskt fler än tre stycken, tro det eller ej.

För jag är så himla cool- Ett.

Jag har en vän som har en vän som har en vän.
Den vännen är vän med Babben Larsson.
På Facebook.

Den gamla goda tiden har visat sig vara allt annat än god... den var vedervärdig men är nu turligt nog avrakad!

Vill bara meddela världen att min pappa har haft en hockeyfrilla en gång i tiden.
Hockeyfrilla!!
Detta mina vänner, kommer jag från och med denna stund, och i alla argsinta diskussioner med pappa framöver, kunna använda emot honom.

Typ:

-Nej min dotter, du får inte tatuera in vår hund Nisse som en stor backpeace på din rygg.
-Men du har haft hockeyfrilla!
-Ja, okej då.

Eller:

-Nej min dotter, du får inte rymma din väg med en långhårig rockstjärna på en motorcykel.
-Men du har haft hockeyfrilla!
-Hm... okej, låt gå då.

(Jag har bildbevis om han mot förmodan skulle förneka detta brott mot mänskigheten).

Statistiken visar att de som firar flest födelsedagar också är de som lever längst.

Det finns något som jag har funderat över ganska mycket på senaste tid. Har aldrig riktigt tänkt på det förut, men nu får jag det inte ur huvudet. Jag pratar självklart om annonserna där det står något i stil med:






Vad är det för nötter som skriver en sådan tråkig annons? Va va? Jag gissar på att 95% av alla som skickar in en sån annons till sin lokaltidning heter Märta, Åke eller Lennart, de är 50+, (tyvärr) relativt ensamma och helt och hållet tigger om uppmärksamhet!

För först och främst, vem har så många kompisar som vill fira ens födelsedag, så att man måste skicka in en hel annons till självaste lokaltidningen? Bertil, 64 år i Sunne har runt en 13,000 vänner då, med tanke på att han prångt måste säga det till hela Sunne Kommun? (Fatta de som kanske skriver i NWT då!!)

För det andra... vem kommer ihåg andras födelsedagar egentligen? Jag kommer knappt ihåg min mammas födelsedag, men om jag däremot skulle bli påmind om det genom en sån här annons skulle jag ju nästan (tvärtom till vad personen i annonsen ber om) vilja gratta personen... bara lite grann!

Jag har hört mig för lite bland vänner och bekanta om deras åsikt angående de för mig mystiska annonserna. Ingen hade direkt funderat på dess existens för ärligt, vem läser ens dessa enformiga annonser? En teori kan väl vara att det är tradition. Det hör liksom till att publicera en sån här annons när man kommer upp sig i åren.
Men varför man nu gör så... Det kunde ingen svara på.

En skog, en hund och en provanställning!

För att lugna ner mitt stressade lilla psyke igår så övertalade jag pappa att följa med mig ut i skogen och plocka svamp. Pensionärsgöra, javisst men jag tror nog att den livsstilen passar mig allra bäst ändå!
Mamma tvingade med oss vår ettriga lilla hund Rosa och det skulle hon aldrig ha gjort. Eller rättare sagt, vi skulle inte ha blivit övertalade att ta med Rosa för det fick vi senare ångra.

Solen sken, gummistövlarna skavde och myggen låg som en dimma över de vidsträcka Värmländska skogarna. Jag hade medtagit 3 ting som jag kände på mig kunde komma till användning:
1 flätad korg (att bära alla kilon kantareller i)
1 mobiltelefon (täckning eller inte, den har en lugnande effekt på mig)
1 mygg roll- on (mitt hemliga vapen)

Vi gick och traskade och vandrade runt till alla smågläntor som kunde tänkas lysa guld av alla kantareller. Ingenting. Helt tomt! På hela timmen som vi orkade gå runt fann vi kanske 15 stycken. Kantareller alltså, inte liter tyvärr. För varje kantarell lös minut som gick så suddades min dröm om en redig kantarell paj ut mer och mer.

Och nu till höjdpunkten på vår utflykt: Hundjäveln! (ursäkta mitt oh så grova språk).
Såklart hittade hon en stooor hög med dret som hon bekymmerslöst rullade sig i, och såklart hittade hon även en stoooor lerpöl som hon bokstavligt talat la sig i. Stackars mig och pappa tycker jag, som var tvungen att transportera hem det stinkande lilla livet i bilen, hela vägen från urskogen hem till civilizationen och en dusch!!

Angående mitt val av att ta körkort eller inte och min framtid, så ska jag väl ta och börja lägga ner mig lite i teorin. Jag var även ut på Sunne idag och febrilt sökte ett jobb och helt otroligt... Jag ska provjobba ikväll i restaurangen på ett hotell! Inte alls ett drömjobb, men det är ett jobb!!! (Eller ursäkta, provanställning).

For tomorrow belongs to the people who prepare for it today...

...och jag är verkligen inte en utav dem eftersom jag följer det gamla ordspråket från norr att Gör inte idag, det du kan göra i morgon. Så nu sitter jag här och räknar ner dagarna tills jag blir arbetslös.

Tre dagarns semestrande hos diverse generösa kompisar vars mat och husrum jag har snyltat på har gjort mig gott. Kul att verkligen slappna av och göra precis vad som känts bra för stunden!

Att idag återvända hem till mitt kära lilla samhälle, mitt kära lilla hus och min kära lilla familj blev som en total Smack in the face!
Min semesterbubbla har spruckit och jag har återigen landat på jorden och insett vart jag befinner mig.

Den livliga eftermiddags diskussionen på altanen stod jag tyvärr i centrum för och allt handlade om "Vad ska Emelina göra i höst?!".
Även min numera stockholmsbosatta storasyrra och hennes andra hälft var med och alla hade sina teorier om ämnet.

Det de alla till slut kom fram till var följande:
Jag ska ta körkort på en vecka av någon konstig anledning, låna en bil av päronen, söka jobb i Branäs, Stockholm eller på en fiskfabrik och därmed lyckas här i livet!

Men om detta inte sker (vilket är en väldig stor chans) så händer däremot följande:
Jag kommer inse att jag är en utbränd IBare, jag fortsätter cykla på gamla Bettan, jag bor hos mina föräldrar långt förbi 30års strecket, jag får 3 barn med 3 olika män inom en 3års period, jag kommer bli ett Sunne drägg och bo i denna myrmark för resten av mitt liv ("Mymark" som i att man sjunker och sjunker och kan inte ta sig någonstans).

Ujuj vilket vägskäl jag står i känner jag. Att ta körkort och därmed få nyckeln till ett successful life, eller att fortsätta cykla och bli ett Sunnedrägg...
Jag återkommer med mitt val lite senare. (cliffhanger!!!!!)

Söta drömmar!

Försöker sova efter en lång dag på jobbet, en lång promenad runt hela Sunne och efter en lång stund på telefon med diverse folk.
Det är ett irriterande ljud som hörs någonstans i huset.
En jobbig melodi som aldrig verkar ta slut utan spelas om och om igen.
Jag är mitt emellan sömn och att vara vaken och den jobbiga melodin vävs in i mina drömmar likt den hemska stressmusiken som hörs i bakgrunden på kanal5 Quizzo.
Efter ett bra tag hör man snabba irriterande steg i trappan.
Mamma slita upp dörren till min brorsas rum med sin splitter nya mobil i högsta hugg.
-Hallå, sover du? Hur stänger man av den här jävla mobiltelefonen!?

Man kan nog inte ens spela kort med prinskorvfingrar om jag tänker efter...

Igår hade jag en Pokerkväll med jobbarkompizarna.
Dock glömde vi bort poker- delen, så det blev bara en... kväll.

Våra samtalsämnen var inte ens i närheten av vad jag vanligtvis brukar diskutera med folk, nej vi dök in i djupet på allt från utsatta minoritetfolks rättigheter, bergslag och granar, diktaturer, till slumområden i respektive europeisk storstad samt klassikern "dumma turister".

Vi hade alla fått varsin del att bidra med till knytkalaset och jag fick en känsla av att alla gjorde en rejäl felkalkylering av hur många vi egentligen var, för det var mat som lugnt skulle räcka till osssom faktiskt var där, OCH ett vanligt Amerikanskt football lag. Typ.

Måste tillägga en sak- myggbett är jobbiga, det vet vi alla. Speciellt jobbiga är de när man får det på, låt säga ett finger vilket då sväller upp till oanade proportioner likt en jäkla prinskorv!!! Inte någon sexy mama precis.

Lever upp till den Värmlänning jag faktiskt är

Uppe i lekvattnet finns en gran, visserligen nedfälld, men den finns i alla fall där.
Den är tydligen "Nordeuropas längsta gran".
Finns det ens granar i södra Europa?
Och då menar jag inte sånna där sketna små saker som de kallar för gran, utan Riktiga julgrans- granar?
Så varför inte bara säga: Europas längsta gran? är dagens fråga.

Fatta va mättande det kan vara med lite mjöl, svål och flöt... nävgröt å fläsk är gôtt!!

Fortsättningen följer

Ja, sen så:

• åt vi frukost 6 på morgonen på busstationen i Oslo
• åkte en lång tur till Drammen för att kunna se det Norska landskapet, himla många tunnlar de har där måste jag säga! (lååånga)
• skrämdes av hur dött och folktomt Drammen verkade
• blev glada igen när morgonen hade gått över till dag och vi insåg att det visst bodde folk i denna stad
• Gick en "genväg" till ett köcentra, gick vilse, fick gå tillbaka till ursprungsstället, fick gå en annan väg, kom äntligen fram efter 1,5 timme!
• Sökte jobb som galningar
• Käka på donken
• Åkte tillbaka till Oslo, vilade fötterna, gick på Karl Johans, förundrades över alla Liverpool fans som hade invaderat huvudstaden, åt glass (på donken), satt på ett torg och frestades med att ta kort på en statys ballar (till samlingen) men statyn var för upptagen.
• Åkte hem och stupade i säng vid kanske 23

Sen vaknade jag vid 5 igen för att åka till Sunne och jobba, härligt!

Norgeresan var jättekul fast vi inte har fått jobb och blivit rika än. Men äsch, man kan inte få allt här i livet! Norge ftw!

I'm a highway gal!

Min dagblindhet till trots, som i och för sig hör till sommarlov och dess icke- existerande rutiner, vet jag att det faktiskt är helg snart. Därför är jag extra glad!

Vad beträffar min jobbsökar- tripp till Norge med Triino så kanske ni förstår att jag överlevde. Mina fötter fick ta lite stryk men med tanke på hur långt vi faktiskt gick så är det helt ok!

Tre timmars sömn hos Triino, sen powerwalk in till busstationen där en fullpackad, svettstinkande buss väntade. Slog mig ned bredvid en liten, utländsk man med gangster keps. Vi blev ganska bra vänner, först gav han mig mitt bälte som den ansvarsfulla vuxna han var. Hade egentligen velat slippa bältet som den trotsiga unge jag är, men jag fick väl lov att använda bältet i alla fall då.

Det här var förresten hela vår konversation någonstans mellan Sverige och Norge mitt i natten (NB! ACn hade gått på högvarv hela resan och den stekande bussen vi klev på hade nu förvandlats till en rullande frysbox):
-Cold? sa den lille mannen med en orolig blick.
-No? svarade jag, lite osäker på om det var en fråga eller ett påstående, med tanke på hans fåordighet.
-Cold, is you? sa han då och viftade lite i sin jacka.
-No!! utropade jag då förskräckt (och vad jag egentligen menade var: Här i Sverige är vi inte så vänliga och erbjuder sin jacka till frusna främlingar. Egentligen ska man inte ens sitta bredvid folk man inte känner på bussen, man ska inte prata och absolut inte göra en vänlig gest som detta, så Nej! Fast det orkade jag bara inte förklara).

Ett bussäte måste vara ett av de mest obekväma ställena att sova på. Huvudstödet lutar fram och det finns inget att luta huvudet åt sidorna (i och för sig skulle kanske inte den lilla mannen ha något emot att göra ytterligare en vänlig gest och låna ut sin axel, men jag övervägde att inte luta mig ditåt).

Och jag vill bara tillägga en detalj:
Bakåtskjutet käkparti (pga det dumma huvudstödet)+ avslappnat käkparti = dallrigt käkparti. Jag menar verkligen superdallrigt! Så himla hett. Inte.
Sen antar jag att jag somnade ett slag med huvudet hängandes åt andra hållet för nu har jag en smärre nackspärr.
Jobbigt måste jag säga, speciellt när jag ser intressanta saker till vänster.

Nu blev detta ett sånt där jobbigt, utdraget inlägg och jag kommer inte hinna igenom hela resan i den här farten. Jag tar nya tag vid ett senare tillfälle och fortsätter berätta om Norge äventyret!

Hurtbullelandet i öst nästa

Och nu till steget- Skaffa en bra framtid.

Står ju på en "jättebra grund" så här med IB i bakfickan och grejer. Fast det var kanske inte ämnat till de som drar direkt ut i arbetslivet. Nej just det, IB är ju universitetsförberedande.

Jaja, bra grund eller inte, nu är jag på väg mot Drammen med Drutten i alla fall.

I Drammen ser jag min framtid.
En stad på 60 tusen i en vik lite bortom Oslo.
Timmer och papper är tydligen stort där.
Tre H&M butiker, inget IKEA.

Nu ska vi se hur jag över lever detta, eller nej felformulering av mig... Spänning i vardan!! Det gamla hederliga utrycket fungerar alltid.
Sömnbrist kommer det garanterat bli, hur mycket man än har möjlighet att sova på bussar så kan jag säga av tidigare erfarenheter att jag inte är världens bästa på det.
Sova på bussar alltså.
Men va tusan, en minisemester är inte fy skam. Norge är fint!

Sen var det ju det här med framtiden ja.
Jobb.
Har brett på som bara den i CVn så vi får väl se om Drammarna fastar för mig/om jag fastnar i Drammen.

Blinda kan visst se

Titta här:

http://www.aftonbladet.se/pryl/article5590536.ab

Vad var det jag sa, snart får jag svar på alla mina existensfrågor!!!