En pinne, två pinne, fiskpinne?

Jag och min stackars körskolelärare sitter i bilen och har eftersnack efter dagens strapatser på Sunnes vilda vägar.
Vi pratar om att man kan räkna ut att man har kört en kilometer genom att räkna vägpinnarna eftersom de (tydligen) sitter med 50 meters mellanrum.

- ...så hur många pinnar går det då alltså på en kilometer? säger min lärare och förväntar sig ett snabbt och självklart svar.
Totalt jävla matte- hjärndöd som jag är fryser huvudet till och jag drar till med ett tal som jag kände lät bra för stunden;
- Tio!
-Va nä? säger min lärare och sneglar misstroende på mig.

Min inre monolog lyder:
Skit!
Åh va typiskt att det var fel.
Bra gissning, men att gissa tar en ingenvart här i livet, har inte typ alla mina gamla mattelärare sagt det måntro?
Man måste vara säker på sin sak i matte.
Jag kommer då aldrig bli en bro- eller parabol- byggare.
Skit, han väntar seriöst fortfarande på ett svar.
Kan han inte bara säga vad det är?
MaydayMayday- paniiik!!
Jag vet inte svaret, jag orkar verkligen inte räkna...
Seriöst... SERIÖST!!!
Ok jag gissar igen, mina mattelärare till trots.
Hm kom igen nu Emelina, dra till med ett bättre tal; 10 är nog alldeles för lågt, det måste vara typ ungefär en sådär...

-50? piper jag fram nästan ohörbart efter en lång och väldigt tyst tystnad.
Jag förstod direkt jag sa det att jag hade fel, igen.
Jag förstod nog till och med i sekunden innan jag sa det att jag skulle vara off.
Way off.

Förstår ni nu min vardag som Tjejen som föddes utan den viktiga delen i hjärnan som gör att man kan räkna ut enkla matematiska problem?