Och ingen kan hålla tiden särskilt bra heller.

Idag kom mina två farbröder på besök.
Det är ganska trevligt, för de brukar nästan alltid ha kostym på sig, de och min pappa.
När de träffas alltså.
Nuförtiden brukar de träffas när de ska gå på begravningar för det har blivit ganska många sådana på senaste tiden, fast det händer såklart att de träffas annars också.
Men de har samma slags hår iallafall, förutom den äldsta, för hans står upp lite mer.
Och de skrattar alla tre på samma sätt.
Och så säger de "Va?" hela tiden för alla hör dåligt, fast pappa är den enda som trilskas med att inte skaffa hörapparat.
Och de gör alltid, ALLTID, grimarser när man tar kort.
Man kan säga:
Nej men lägg av nu, se normala ut, allvarliga.
Men inte ens när de anstränger sig ser de ut som de gör på riktigt; de kanske antränger sig för mycket på att se allvarliga ut.
Då blir det liksom inte normalt iallafall.