Latte grande och morotssoppa!

Idag var jag ute och fikade med några kompisar men fick, när jag stod vid kassan, lite beslutsångest över vilken storlek latte jag skulle beställa.
Jag ville fråga hur stor en "stor" var, men jag skippade det, chansade och beställde en stor i alla fall.
Det var ett misstag kan jag säga.
Jag visste inte att man kunde bli mätt på latte men det kunde man visst; drack två tredjedelar innan jag gav upp.
Själva fikandet för övrigt var riktigt trevligt! :D

När jag kom hem skulle jag laga mat och eftersom vi hade råkat köpa dubbel uppsättning av morötter bestämde jag mig för att göra morotssoppa.
Jag har aldrig smakat eller än mindre gjort morotssoppa någonsin i mitt liv så det här skulle bli spännande tyckte jag.
En och en halv timme senare sitter jag och min syrra förväntansfulla vid köksbordet och blåser lite på den varma soppan.
Jag fattade det såklart från början men jag blev ändå besviken när jag insåg att soppan inte smakade mer än vanliga, tråkiga, kokta morötter.
Ok, det lät kanske dumt, men jag trodde att den skulle vara mer...
intressant, fyllig, spännande. Jag hade ju för tusan kämpat med den så länge!
Jag fick en hemsk flash back långt tillbaka i tiden då jag hälsade på farmor och farfar på landet och tvingades äta stuvade morötter (usch).
Dessutom tror jag att jag mixade soppan lite väl länge för den hade en konstig mousse- konsistens.
Jaja, besviken på vad jag hade kämpat med denna en och en halv timme ville jag inte slänga all soppa utan jag har lämnat lite i en burk.
Detta är min allra första soppa, det är inget man bara slänger sådär, ätbar eller inte.
Färgen var fin i alla fall.