Jag är en sån jävla panschis!

På dagens traditionsenliga fikaträff som vi alltid har innan och efter lov fick jag vuxencreds av mina fikakompisar.
Jag hade nämligen beställt en enkel kopp kaffe m. mjölk och en mazarin.
Jag har varken körkort, volvo, sambo, barn, hund, radhus eller pensionsbesparingar så jag blev äkta glad för mina tilldelade vuxenpoäng.
(Vissa kanske argumenterar att det är pensionärs- status på Mazariner, men det bryr jag mig inte om...)

Idag sa min syrra:
-Emma, vet du varför jag ställde soppåsen i hallen men glömde att ta ut och slänga den?
-... nä?
- FÖR ATT DEN SMÄLTER IN! Jag såg den inte i hallen bland alla papperkassar.

Jag tog det som ett tecken och vi bestämde oss för att äntligen gå till pappersorteringen.
Jag känner mig så himla lodis/ uteliggare/ skabbig när jag kommer där med alla papperkassar (3 stycken Icakassar och en adventsljusstake-förpackning under armen).
Vi gick förbi Mc Donalds där folk tryckte sig mot rutan för att kunna se hela patrasket, bussar åkte förbi där chauffören nästan körde in i mötande fil för att han vände sig om för att se på oss, folk som tankade bilarna märkte inte att tanken var full för länge sen för att de tittade på oss och våra kassar, det blev kaos med alla bilar i rondellen, folk inne på Ica körde på varandra med kundvagnarna så att de skulle få en chans att se oss... Det var jobbigt att gå de 500 metrarna ska jag säga.

Väl framme vid återvinningscentralen ställde min syrra till med en scen där hon kastade kassarna i luften och skrek som bara attan.
Jag hoppade till också för att jag skvatt.
-EN RÅTTA; JAG SÅG EN DRET- STOR RÅTTA!!!!

Efter att vi lugnat ner oss något och sparkat i konteinern lite för att skrämma bort baota- råttan började vi kasta pappret då jag såg något som rörde sig lite längre bort.
Då såg jag att det var världens minsta lilla mus, hur söt som helst som satt och gnagde på en plastbit.

...

Men visst är det kul med lite spänning i vardagen, om man inte har det så får man väl fixa det själv?