Historien upprepar sig

Idag åkte lilla Jo hem.
Jag gav henne en badmössa i hejdå-fast-vi-ses-snart-igen- för-jag-vill-åka-till-Australien-present.
Den ser ut som en tvättmaskin och är mycket snygg.
Den har till och med lufthål så att man kan andas, vilket kan vara bra...
Jag tror nog att hon kommer tycka om den!

(Jag kliver på bussen och ser att i varje stolsrad sitter en person, ingen vågar sätta sig bredvid någon annan- distanta svenskar som vi är.
Detta betyder två saker:
Ett. Jag måste sätta mig bredvid någon.
Två. Självklart måste jag sätta mig bredvid min klasskamrat.
Skulle verka konstigt om jag satte mig bredvid gubben bakom eller tanten framför bara.
Vi hälsar, och sen är det tystnad, precis som jag vill ha det.
Om vi börjar prata (och jag vet detta eftersom det har hänt så många ggr tidigare), så pratar vi bara om skolan.
Åker från torget, tystad, bra.
Åker förbi CCC, fortfarande tystnad, bra.
Har knappt kommit över stenbron när han börjar prata om läxor och dylikt (huuuuuh...).
Jag menar, om han nu måste prata, kan han inte prata om.. kanske filmer eller vad som helst? Bara inte läxor snälla!)

Horsey Håans och jag filosoferade idag om hur vi skulle vara som AuPairer.
Vi föll direkt på att vi inte har körkort vilket är ett av kraven.
Men inte ska man väl nedvärdera dem som inte kan köra bil?
Vi kan kanske köra andra saker.
Som en cykel, eller en trampmoped?
Har ni aldrig hört talas om pipes, (eller vad det nu heter, sånna där rör som sticker ut bak på cykelhjulet?) där får ena ungen stå, den andra får sitta i cykelkorgen (antagande att de bara är 2 stycken varav en är stor nog att kunna stå upp själv).
Sen är det bara att dra på sig cykelbrallorna och hastighetsincreasande hjälmen och trampa på (alt. mopedhjälm+glasögon)
Lite jobbigt skulle det kanske bli om det var mycket trafik eller många filer eller höga backar (som i till exempel SanFran?)
Men overall inga problem, vi skulle allt fixa det där med att "hämta barn från skolan" etc.