Min Hund. Del 2.

Min hund är så korkad så hon äter en tampong hon hittar på marken.

(Förstå proportionerna: Hennes ben är typ lika långa som ett tampongsnöre...)

Min Hund.

Min hund är så korkad så när hon fiser tittar hon sig förvånat omkring efter den skyldige, varpå hon frustande/hostande trippar ut ur det stinkande rummet och lämnar oss andra kvar.

Min hund är så korkad så när hon inte finner en pinne att bära på promenaden, tar hon istället en mun full av snö som hon sedan sätter i halsen.

Min hund är så korkad så varje gång någon råkar röra på sig i soffan, där hon sover, när vi ser på TV så morrar hon och ber alla hålla käft/sitta still för det finns faktiskt hundar här som försöker sova i lugn och ro!!!... Ja, det är bara korkat beteende om ni frågar mig.

Min hund är så korkad så när hon för en gångs skull blir lössläppt i ett parti skogsdunge i vårt villaområde (i tron om att det nog inte finns några vilda djur hon kan jaga), så irrar hon glatt omkring endast TJUGO meter från inte mindre än fem stycken råddjur. Utan att ens lägga märke till dem.

Fast hon är söt. På utsidan.

Mums!

Min chef är mycket givmild och omtänksam om sina anställda. Igår fick vi i reception en varsin molusk för att han tyckte synd om oss för att det var så lite folk. Idag fick vi en till molusk för att han tyckte synd om oss för att det var så himla galet mycket folk. Banktjänstemän får bonus i form av pengar, vi får molusker. Jag tror jag kommer gilla detta ställe!

Request.

Jag vill bli medtagen på äventyr ut i den stora vida världen.

Ta mig med?

Milt väder.

Igårkväll:
Nyss hemkommen från vansinigt trevlig middag hos familjevänner. Så vansinigt kul att föräldrarna inte orkar fixa till värmen i bilen så att de stackars förfrusna barnen har något att åka till jobbet i nästa morgon.
Barnen får försöka fixa bilen själva. Visserligen har barnen eget körkort, vilket betyder eget ansvar för bilen. Tråkigt att bli gammal.
Jaha ja, vi äger visst ingen motorvärmare. Jaha, vi ska lägga kupévärmaren i motorn och svepa in hela bilen i varma filtar. Kupévärmaren som grannen för tillfället använder för att värma upp sin diskho som frusit. Nähä, jaha. Skiter i kupévärmare, skiter i allt. Det löser sig imorgon, bums i säng.
Imorse: Oweweweooh... Oweweweweweweoooh!! (helvetesjävlabiljävel.) Yes. Underbart. Bilen startar inte, lyser inte, batteriet helt urladdat, bilen totalt genomfrusen. Halv åtta på morgonen, 24 minus, 1 mil till jobbet, en lördag, och ingen bil.
Vad gör man? Jo det ska jag säga er, man ringer till högsta chefen och ber om råd, varefter han på ca tio minuter har fixat skjuts.

Skjutsen heter Bengan, en sextioårig gammal raggare, galet skeva ögon,äger en sketen Saab som inte går snabbare än 70. I nedförsbacke.
Det var jag, min bror och vår kompis som skulle knö oss in. Brorsan slängde sig på framsätet så det fanns inte så mycket att välja på för oss andra. Vi kikade in på det totalt överbelamrade baksätet fyllt med kläder och verktyg och hjälmar och skrot och och... Kompisen hoppade in, stängde dörren. Saker trillade ut på min sida. Okej, tänkte jag, raffsade ihop allt, tryckte in benen först och svingade sedan in överkroppen och huvudet i bilen. Fick sitta på en skruvlåda hela vägen till jobbet av den enkla anledningen att det inte fanns någon annan plats att lägga den på. Men vi kom till jobbet. Gött!

Hey ho ho ho!

Man ser förbi adventsljusstaken i fönstret ut mot den sena Decemberafton där snön sakta singlar ner och stjärnhimlen sträcker sig oändligt mörk.
Julklapparna är klara, än otroligt fult inpackade, än bortglömd(a) i en helt annan stad, men vad gör det i en tid som denna.
Det är väl insidan om räknas, även gällande julklappar.

Denna vanligtvis harmoniska men ändock traditionellt evighetslånga dag-före-doppare-dag var trots allt, allt annat än harmonisk.
Fylld med diverse missöden, nära döden upplevelser och total missär~ :

- Oförstånd ang. skolanmälningar
- Glömd julklapp
- Glömd gravad lax inför morgondagens julbord
- Staket som är i vägen när man kör bil
- Stol som står i vägen när man går
- Glas fyllt till bredden med vatten som står i vägen på bordet

(mer ingående detaljer vore här en överdrift med tanke på att det är min vardag, dagar som denna fullständigt fyller mitt liv och man går under beskrivningen "korkad, tom och glad")
~så tar även denna dag snart slut, och om ynka femton minuter slår klockan om till Julafton.
Dagen som barn världen över har väntat på (nämnas måste att det även finns vuxna barn),
dagen då allt är frid och fröjd (gulp hoppas jag?).

Jag önskar härmed alla mina läsare, vänner och familj en riktigt God Jul!

Tiptop tipptapp!

Förra året vid den här tiden före jul så hade jag som så många andra total julpanik.
Det är julklappar, det är julstäda, det är förbereda allt i sitt vanliga liv så att man kan glömma det för ett par dagar under jul vilket inkluderar att göra alla läxor, lämna in alla uppsatser och packa väskan för hemfärd.
Jag lovade mig själv att göra vad jag kunde för att nästa år inte skulle bli lika stressartat, och voíla!

Jag övertalade familjen om att hoppa över julklapparna i år, julstädningen fick räcka med "lätt dammtorkning" av hyllor och "snabb dammsugning" av golv (mycket slarvigt men ingen kommer märka!), jag pluggar inte och jag bor hemma.
Ingen stress, ingen panik för något... julen kommer glida förbi på tipp-tappande tomte-tår så lätt och behagligt!

TRODDE JAG!

Nej, en vecka före jul började glåporden komma haglandes över mig- Grinchen! Din lilla julklappshatare! Jehova! Sno inte vår jul! Vi vill ha julklappar, vi vill ha julklappar, vi vill haaa!!!

Suck.
Då var det bara att ge sig för denna armé av familjemedlemmar som nu absolut skulle ha julklappar i alla fall.
Rullar fram den fruktade julklappspaniken i år igen vilket bara kommer sluta på ett sätt:
Köpa julklappar bara för att.

Önskar mig demostrativt värdebevis från UNICEF för avmaskningsmedel i ett sista försök att visa min familj hur överdrivet och löjligt och tillgjort det är det här med julklappar.

En dag kvar till jul...

"Om allt är bra? Det är ju förfan snö ute, jag mår så in i helvete bra!"

På Torsdag ska jag på introduktionsmöte på en viss liten skidanläggning en mil utanför Sunne. Jag måste skaffa en rosa toppluva och en jumpsuite...



"Om jag mår bra?
Det är ju förfan snö ute,
jag mår så in i helvete bra!!"
-Chefen på skidanläggningen på frågan om Allt är bra.

Animal Planet.

Gårdagskvällen, vilket förövrigt var en fredagskväll, spenderade jag på ett julbord. Nä, alltså, jag åt ju inte på ett julbord själv... Jag plockade bort vad andra lämnade kvar av det de hade ätit av julbordet. Inte lika glamoröst, men ändock Julbord. Kvällen fortskred och man gick som en zombie mellan köket och festlokalen där man tog drinkbeställningar, plockade tallrikar och undvek de typiskt överberusade gubbarna som bara måste stöta lite på servitriserna. Efter ett par hektiska timmar från min del var stämmningen på topp för gästerna vilket kunde ses på deras danssätt: På bordet. Vinglandes.
Jag stannade upp för en stund, ställde mig längst bak i lokalen mot en vägg och bara blickade ut mot folkmassan som kunde liknas med en myrstack/ hårdrockskonsert. Julshowen uppe på scen började lida mot sitt slut och deras paradnummer var vildare än någonsin, men det blev då även publiken. Tänk er äldre män, eller iallafall femti- sexti- årsåldern som har druckit för många julöl, de drumlar runt, de skrattar och pratar allt för högt, de dansar runt som vildingar, stampar takten med fötterna i helt fel takt, står på stolar och vingel- dansar, står på borden och vingel- dansar. Det är mat och servetter och proslin överallt på golven, där ligger också en del tanter som fått i sig för mycket... Alltså det var helt Galet att se!! De som säger att människor inte är djur borde se det här.

Fast de såg ju onekligen ut att ha kul iallafall, och det är väl bra. (Om de sen kommer ihåg något aav det dagen efter är ett annat problem!)

Welcome to my world!

Skulle idag packa mer mig lite mat till jobbet.
Det fick inte plats i min väska (som för övrigt är nyinköpt, har en ofräsch färg men känns ändå bara som jag!) så jag skulle hitta en plastpåse att ha maten i.

Hittade inte mindre än 2 stycken (två!!!) VILA påsar; en stor och en liten.
ICA påsar är väldigt ute, bortsett från om du är en tant på 76 sådär för jag tror inte de bryr sig riktigt.
Och tror ni inte att jag gick och fick BESLUTSÅNGEST över vilken storlek plastpåse jag skulle bära maten i?
Jag la maten i den lilla påsen, jo det såg väl okej ut, men den kanske blev lite väl fullpackad... kanske borde pröva den stora påsen istället.
Hm.
Jo, nu får maten absolut plats, kanske lite för mycket gott om plats?
Äh, jag måste kolla hur det ser ut i den lilla påsen igen...

Mamma kommer in i köket, bara stannar och stirrar på mig där jag står i fullt bestyr med att byta påse, syna den noggrant från alla vinklar, för att sedan byta påse igen, och igen.
ÄNDA tills mamma får nog och rycker till sig den ena påsen och säger:
-Så! Nu har du inte så mycket att välja på, ta den lilla påsen. Hur svårt kan det va egentligen??

"Hur svårt kan det va?" Huh, du skulle bara veta!!!
Nu ska jag alltså bära maten i den lilla påsen.
Jag är så besviken, påsen ser alldeles för full ut.
Dumma mamma som tvingar mig ta den här påsen! (Visserligen är chansen ganska stor att den stora påsen fortfarande skulle sett alldeles för stor ut, men ändå...)
Färgen matchar iallafall den ofräscha färgen på min väska.
Det är ju bra...