Tiptop tipptapp!

Förra året vid den här tiden före jul så hade jag som så många andra total julpanik.
Det är julklappar, det är julstäda, det är förbereda allt i sitt vanliga liv så att man kan glömma det för ett par dagar under jul vilket inkluderar att göra alla läxor, lämna in alla uppsatser och packa väskan för hemfärd.
Jag lovade mig själv att göra vad jag kunde för att nästa år inte skulle bli lika stressartat, och voíla!

Jag övertalade familjen om att hoppa över julklapparna i år, julstädningen fick räcka med "lätt dammtorkning" av hyllor och "snabb dammsugning" av golv (mycket slarvigt men ingen kommer märka!), jag pluggar inte och jag bor hemma.
Ingen stress, ingen panik för något... julen kommer glida förbi på tipp-tappande tomte-tår så lätt och behagligt!

TRODDE JAG!

Nej, en vecka före jul började glåporden komma haglandes över mig- Grinchen! Din lilla julklappshatare! Jehova! Sno inte vår jul! Vi vill ha julklappar, vi vill ha julklappar, vi vill haaa!!!

Suck.
Då var det bara att ge sig för denna armé av familjemedlemmar som nu absolut skulle ha julklappar i alla fall.
Rullar fram den fruktade julklappspaniken i år igen vilket bara kommer sluta på ett sätt:
Köpa julklappar bara för att.

Önskar mig demostrativt värdebevis från UNICEF för avmaskningsmedel i ett sista försök att visa min familj hur överdrivet och löjligt och tillgjort det är det här med julklappar.

En dag kvar till jul...