Mina fingrar ser inte ut som maskar än iaf. Det är ju bra.

Gick in på Monkey och kände mig totalt hög, typ som om jag var huvudkaraktär i en dokumentär om mushroom knarkare.
Det kändes som om jag hallucinerade.
Är det där en macka med prickig korv eller är det en brun och rosa plånbok?
Vad jag syftar på är deras val av musik.
Eller kan man ens kalla det musik?
Nej, det är bara en enda flashback till de psychodeliska hippiesarnas ljuva 70tal.
Man får helt enkelt en fly- instinkt när man går in där.

Senare inne på DNA hälsade kassörskan och frågade om jag ville ha hjälp.
Hej och nej tack svarade jag och spanade in ett par snygga gladiator- sandaler.
En halv minut senare är det någon som säger Hej bakom mig.
Jag vänder mig och det är samma kassörska.
-Hej? säger jag förvånat.
(Kunde musiken på Monkey verkligen gjort mig hög eller har jag nu på äldre dar börjat få minnesproblem?)
Hon rycker till och säger:
-Nej men oj, dig har jag ju redan hälsat på. Ja det är ju så mycket folk här inne så, ha ha!
(osäkert skratt)
-Ja..ha (...) svarade jag än mer orolig över mitt psyke när jag sneglade ut över den till synes HELT TOMMA butiken.