Jag tror inte att det finns någon speciell poäng med den här historien, men ändå...

En gång i tiden fanns det en ung tjej som tröttnat på sin tillvaro i det lagoma landet Sverige.
Hon bestämde sig för att dra sin kos mot the land of the free, and the home of the brave.
Det var med lätta steg som hon den där Augusti dagen skuttade iväg mot sin gate på den lilla flygplatsen Landvetter.
En lyckad flygtur över Atlanten senare kom hon dock fram till O'Hare. En monsterstor flygplats beläget i the city of wind som med sina milslånga korridorer och sitt spindelnät av tunnelbanestationer på något sett lyckades sluka tjejens transfer gate.
Inte mindre än kanske nio timmar senare ordnade sig allt, och detta äventyr hamnade på förstaplats på listan över Saker som ska berättas för barnbarnen en vacker dag.

Det var på grund av denna händelse som hon bestört läste sin systers resedagbok nu när även systerns väg hade korsade denna flygplats:

"...and emelina,

i can not understand how you

could get lost at this airport,

it's easy to find dude!

haha!"

Den unga tjejen, vars hjärta nu var som ett upprivet sår, lugnade dock ner sig något när hon längre ner på sidan läste detta:

"when we got of the airplane there

was a man with a golf-car-looking-thing (...)

so we got in the car and he drove..."

Inte tusan fanns det en golfbil som väntade på tjejen då hon hade varit där.

Livet på den tiden var stenhårt, man var nämligen tvungen att använda fötterna.

Ungdomarna nu förtiden tar då allt för givet.