Panda Persson kmr mitt barnbarn heta, till ära av sin glömska farmor!

Var bort till badhuset förut och simmade förbi lite tanter. På väg ut tänkte jag att: äsch jag skippar mössan för att kunna dölja min Oh så snygga frill. Istället satte jag upp en stram hästsvans och med mitt blöta hår påminde det om en bakåtslick, inte en snygg sådan (om nu bakåtslick ens är snyggt?)...
Kollade heller aldrig spegeln innan jag gick ut utan halkade direkt iväg mot Ica.
Jag skulle ju inte träffa någon jag kände ändå så vem bryr sig hur jag ser ut liksom. Dessvärre, eller mycket värre, mötte jag en "gammal bekant" i dörren till Ica.
Det var en sån bekant som man helst vill träffa när man ser lite mer respektabel eller mer välvårdad ut om man säger så... eller snygg.
-Hej! utropade han förvånat över att se mig. (Ja han såg mkt förvånad ut måste jag säga) -He..hej! stammade jag tillbaka. (fuuuuuuuuuuck!) Jag bestämde mig för att inte stanna och prata, försökte se stressad och skyndade mig in i affären. -Hur är det med dig då? hör jag honom ropa efter mig. Bromsar hastigt, suckar, lägger på ett nervöst leende och vänder mig om. Så pratade vi lite om hur det var, vad vi gjorde, framtidsplaner, ja sånt man pratar om om man inte setts på ett tag. JÄTTESTELT! Jag ursäktade mig med att jag var tvungen att "skynda mig hem och...och... göra läxor, jo för det är jag förövrigt dränkt i numera." Rusade in i affären, sprang mot äggen och gömde mig där ett tag.
Dom har en spegel vid sidan av disken där äggen står så jag slängde en hastig blick ditåt och till min förskräckelse insåg jag att jag hade glömt att ta bort den utsmetade mascaran under ögonen.
Jag hade sett ut som en jävla panda, vit som ett lakan med bakåtslick!!!

Det kunde inte ha varit värre!