Ol' folks

Imorse när jag stod och väntade på bussen så började dagen sakta ljusna. Förut nr jag återigen stod och väntade på bussen efter att ha varit hemma på lång- hålet så började dagen sakta mörkna. Ganska ledsamt.

Iaf så kom det en tant till busshållsplatsen.
Hon hade en lång ljuslila kappa, ett par gångstavar och en basker.
Ganska söt... till att börja med.
Hon sa något om det gråa vädret, som alla gamlingar pratar om, och jag instämde.
För att vara trevlig så fortsatte jag:
Ja det skulle inte sitta fel med lite snö.
Det skulle jag ju inte ha gjort, för då log hon och började babbla på.

Hon pratade om
- vädret
- hur det var förr i tiden
- hur verken i nacken lindras om man gjorde speciella övningar (så visade hon mig hur man ska rulla axlarna också)
- julen
- hur det var förr i tiden
- sina barn
- lucia
- helgens planer med familjen
- barnbarnen
- vilka hundar hon har ägt i sitt liv (hur det var förr i tiden)
- bussen som var sen

Sen till slut kom bussen och jag hoppade snabbt på och satte mig långt bak. Puh! Alltså jag råkar alltid ut för dessa pratkvarnar. Dessutom kan jag inte vara otrevlig och inte svara utan jag ler, svarar lite grann, kanske ställer en liten fråga osv.