Jag har en plan, tajmad och klar in i minsta detalj... Julen!

Sista julklappen fixad. Det blev ett par siden- kallingar till min bror, muhahahaha!!! Åh vad jag längtar till julafton då jag får se hans min när han snällt måste tacka och ta emot ett par kallingar med svampbobs stjärn-kompis som mjauar på!

När alla damer hade satt sig i bilen för att åka hem från karlstad så fanns det inte rum för att ens vicka på tårna. Bilen var verkligen smockfull upp till varje liten inch! Nej, jag fick inte köra. Dagens ursäkt var att det var något konstigt med gasen och att det var nog säkrast om mamma körde

(suuu...).

Jag satt i baksätet och som ett under hade jag min hand nära min väska så att jag kunde fiska upp både min Ipod oh körsbärstomaterna. Bilresan hem var räddad! (Jag har kommit på att i varje låt av Il Divo så går de upp på jättehöga toner och sjunger så starkt att de säkerligen blir röda i anskitet. Jag hoppade över resten av sång- delran och spolade fram till just de höga tonerna iv arje sång. Det låter som på slutet av en bra film som slutar lyckligt. hosttönthost.)

När jag kom hem var huset låst och mörkt. Jag fick snika in hemlisvägen för att kunna öppna inifrån för att nyckeln fanns ingenstans heller. När jag är på väg runt ett hörn i huset så krockar jag in i en man.
-Aaaaaah! skriker jag helhjärtat skiträdd ut.
-Aaurhoughaah! skriker mannen tillbaka vilket lät förvånandsvärt rädd också.
Ja, då var det såklart pappa som hade kommit hem och skulle ta en dusch för att han skulle på massagen. Han hade bara låst dörren för att ingen skulle komma in och han trodde inte vi skulle komma hem så snart. Sen kom en av pappas ärliga kommentarer:
-Oj nu dret jag i byxan! med sin grova värmländska dialekt.

Mamma planerar julen in i minsta detalj och i morgon har hon planerat att vi ska sitta ner och planera vad vi ska baka. Hör ni hur det låter eller? Snark.

(...uuuuuck!)