En Pucko och en Munk tack!

Jag kan inte komma på någon annan förklaring till mitt puckade agerande än att jag antagligen är hjärndöd.
Så kan det vara!
Här går man och söker in till en konst skola: skickar in arbetsprover, skickar in ansökan, lätt som en plätt!
Eller vänta nu, var inte detta lite FÖR enkelt?
Jaja, tänk inte mer på det Emelina: gå ut i solen istället och koka bort din hjärna!!!

Fick ett email idag... från skolan:
Hej! Jag fick nyss din ansökan, men vart är alla bilagor (intyg, betyg, personligt brev etc)?

Ja det kan man tusan i mig fråga sig, vart tog de vägen?

...

Nej just det ja, bortkokad hjärna var det ja!
Vart har min IB- kontrol och diciplin över inlämningar tagit vägen?
Va va?

Flickan som kallades Det och gratis spindel terapi á la Persson's källare

Varmt.
Hett.
Kokande.
Bubblande.
Kondenserande.
Upp i bara atomer.
Min kropp.

La mig ett slag på det svala källargolvet.
Somnade.
Fick köldskador.
Amputerade bort 4 tår och en tumme.

Fick en hemmagjord Frappe.
Kompensation för tårna.
Supergod, men inte alls som när man dricker den på ett Starbucks klockan 09 på morgonen en Maj morgon i Barcelona med sina morgonpigga kompisar.

Är inte det här Landet Lagom?
Någonsin hört talas om lagom temperatur?
Nej, tänkte väl inte det.

Att göra en Emelina.

Något har äntligen blivit uppkallat efter mig.
En slags handling kan man säga.
Jag är så himla stolt och en gnutta rörd faktiskt.
Det bästa av allt är att detta är min chefs påhitt: en respekterad man i sina bästa år, så det betyder ju verkligen något.
Alltså, om ni hädanefter slår upp ordet Emelina i ordboken följer denna förklaring:


emelina [ä mö - leé nâ] verb -ade -at . få anställning på turistbyrå för andra säsongen i rad, glömma bort att larmet larmar hela byggnaden (inkl. vattenlandets kontor), larma i tro om att vara den sista som lämnar byggnaden men att det senare visar sig att man egentligen har larmat in vattenlandets högsta chef så att han nästan får tinnitus och fyra hjärtattacker:
Ida, nu har du gjort en ~ också! (<-- chefens egna ord, whoaa!!)


Nedrans att det inte handlade om något coolare, som typ en ny fisk sort i amazonas eller en maskin som skalar och kokar potatis samtidigt.

Sent.

If Amélie, no; Emelina chooses to live in a dream- world and remain an introverted young woman, she has every right to mess up her life.

Uppe på ett uppblåsbart isberg i plast fann hon sin lycka.

Igår kväll fick jag och några av mina syskon gå in på vattenlandet VIP och bada.
Vi valde Beach Fryken: massor med uppblåsbara klättervänliga plastfigurer som ligger och guppar ute i sjön vid vattenlandet.
Det långgrunda vattnet var kokande varmt: ingen match att komma i det, fastän det var första gången jag badade i Sverige i år (jag vet att det är slutet av Juni, säg inget...!).
När det sedan sluttade till ett 10meter djup blev det helt plötsligt mycket kallare och köld chocken som jag mindes så väl från tidigare år gjorde sig väl ihågkommen även nu.

Sedan simmade jag kramp aktigt ut till ett isberg och på något vänster lyckades jag kravla mig upp till toppen.
Väl där uppe blickade jag ut över mitt rike bestående av Värmländska bergkedjor täckta med rosa skiftande granar och en stor vacker sjö i en solnedgång som jag nu hade besegrat och kände mig så himla lycklig.

Det var sommar.
Det var varmt.
Och än en gång kom jag på att slitet på gymnasiet var över för alltid.

"SOS? Jo hej. Det är så att jag... Någon har blivit inlåst på en bibbla. Kan ni skicka dit en snygg handyman som kan släppa ut en förvirrad munk?"

Idag skulle ner till Sunne bibliotek för att lämna tillbaka högen med böcker som jag hade läst.
Då menar jag att jag läste en av böckerna, de andra sneglade jag lite på där de hade legat i bokhyllan i 3 veckors tid men det var allt.

Jag slängde mig alltså upp på min Sjösala cykel och slängde böckerna i den flätade korgen som även var fylld med ängblomster såsom doftande lupiner och vackra smörblommor.
Min snygga blommiga sommarklänning fladdrade så där härligt i sommar brisen och alla människor jag mötte var glada.
Nej.
Så var det inte.
Verkligen inte.

Jag slängde mig upp på en skruttig cykel min brorsa funnit i dalen och slängde böckerna i en rostig korg från Biltema.
Inget blomster så långt ögat kunde se, bara några bruna torkade löv.
Min t-shirt var totalt urtvättad och kortbyxorna var näst intill för små så det fanns inget som fladdrade "så där härligt" förutom lite lår- flôt.
Visserligen var människorna glada för visst var det dunderväder idag!

Sedan sprang jag med små graciösa steg in på biblioteket där jag togs emot med champagne och chokladdoppade jordgubbar bara för att bibliotekstanterna var på så gott humör och ville skämma bort sina kunder lite. Därefter hade jag riktigt flyt och fann 2 djupa, allmänbildande och mycket analytiska böcker direkt som jag lånade vilka jag sedan åkte hem med och läste i skuggan på altanen.
Nää Emelina.
Nu snackar du blöja igen.

Jag snubblade in på biblioteket och missade i samma veva "öppettider"- skylten där det stod att biblioteket stänger klockan 14.
Bibliotekarierna satt och halvdåsade bakom den höga disken i det kvava biblioteket: inget som bjöds på här inte.
Själv irrade man febrilt runt bland hyllorna i jakt på böcker omöjliga att analysera.
Efter ett långt stycke tid hade jag hittat 2 stycken och stod djupt försjunken och läste på baksidan av en tredje.

Inte märkte jag att det var extra tyst på bibblan.
Inte märkte jag att alla andra besökare hade gått ut.
Jag märkte ta mig tusan inte ens att ljuset hade släkts!!! (de har stora fönster längs ena lång sidan i.e. solljus IN).
Klockan 14.08 buttade en bibliotekarietant försiktigt på mig så att jag hoppade till.
Hon viskade i den typiska Vara-gott-föredöme-för-de-andra-besökarna--bibliotekarietants-rösten, fast där inte fanns någon att störa:
"Vi stängde för ett litet tag sedan. Jag tänkte bara att jag skulle säga det till dig."
"Ööööh...oj, öh, jag.. tack." grymtade jag förvirrat och pekade på mig själv, dörren och böckerna när hon låste upp dörren och släppte ut mig.

Mammas kommentar när jag berättade om mitt äventyr på bibblan: Tur att du inte blev inlåst, för du vet ju att man inte kan skrika (på hjälp) på ett bibliotek!

Kalevala

För några dagar sedan gick jag på en teater i en lada.
En Berättarlada.
Det kanske inte låter så mycket för världen men det är en ganska häftig upplevelse.
Jag var där med jobbet i uppdrag om att bli påläst om själva teatern så att jag kan rekommendera den för turisterna här i Sunne.
När första akten närmade sig sitt slut satt jag som ett litet barn och lekte med godispapper, mäkta ointresserad av vad som hände på scenen.
När jag till slut frågade vad det här är för konstig teater fick jag reda på att det är 6 finska folksagor komprimerade till en föreställning.
... -.-
Detta förklarade alltså mysteriet med skådespelare som försvann, andra skådespelare som kom fram och en totalt osammanhängande handling.
Vad man däremot inte behöver särskilt många hjärnceller för att förstå var den häftiga musiken som spelades!
Där fanns bland annat järntrummor.
De spelade typ på bilfäljar och det lät bra!
Det fanns också en liten grabb med som voltade, hjulade och var bara allmänt begåvad!
Efter den 3 timmar långa föreställningen gick man stelbent ut i den svala sommarkvällen med världens röv- skav pga träbänken man fick sitta på.

När nästa turist frågar om denna teater kommer jag alltså säga:
Ja jag kan rekommendera er att se föreställningen för att de hammrar på bilfäljar och där finns även en liten cirkuspojke... men förvänta er inget av själva handlingen och ta för guds skull med er en uppblåsbar dyna eller något annat mjukt att sitta på om ni inte vill vara invalid de tre efterföljande dagarna.

Bananlack smakar skit! ...och bananer.

Jag var till tandläkarn imorse.
Man får liksom passa på nu innan man fyller 20. Ska dit i December igen.
Min tandläkare måste vara Sunnes mest prataglada.
Kanske inte bara den mest pratglada tandläkarn: den mest pratglada person över huvud taget.

Hon strir och pratat och maler och ojoj säger jag bara.
Inte nog med det, hon frågar ju så himla mycket frågor också.
Där ligger man då helt hjälplös i en tandläkarstol i ett stort sterilt rum, med massa slangar och andra maskiner nerkörda i munnen.
Jag kan ju bara... låta liksom.
Det blir inte ord.
När jag gör mer ljusa läten så fattar hon att jag är positiv och håller med.
När jag däremot liksom grymtar, så förstår hon att jag inte alls håller med.

Det är det enda kommunikativa jag kan tillföra vår relativt ensidiga konversation.
Fast hon verkar inte bryr sig.
När jag inte får fram ett vettigt svarar på typ 5 sekunder, eg.
"Jaha ja, du tog studenten nu va? Ja hur var det då?"
"Öööööh...öh... ÖH!" (ljus i rösten),
då svarar hon på frågan själv, så det är lugnt.

Det kallar jag riktig service.

Lamme och jaaaa, vi är goda vänner fastän lite olika...

Ja, man har ju flytt Kd och alla vänner där, så min nuvarande bästa kompis är en laminatmaskin. Tragiskt, men sant.

-.- zzZ

När sover man när man går i trean på gymnasiet?
Nä precis, typ aldrig.
Man pluggar ganska mycket, och när man inte pluggar tänker man på vad man ska plugga här näst vilket i sig resulterar i att man inte sover helt enkelt.
Med detta i åtanke kan man tycka att en 9 timmars arbetsdag fylld till bredden med odrägliga turister inte är någonting. Liksom, lite turister hit och dit.
Men visst tusan är jag nu vid dagens slut trött som freakin Skalman när hans klocka slagit sovdags.
Mespropp! Jag borde vara van!

FÖRRESTEN!
Kan vi inte ha en reunion nu på lördan i Kd? Ute servering ftw! :D