måndag 30 mars 2009

Vågar man bära deras kläder?

Här kommer världens sjukaste reklam, hjälp va störd:

www.newyorker.eu

(klicka bara på play)

söndag 29 mars 2009

Man kanske skulle kunna kalla det Äventyr i Vardagen, men icke...

Söndag förmiddag, man har sovit till 11 kanske.
Ätit frukost till 12.
Funderat på att börja tvätta men inte gjort det förrän runt 13.
En typisk slapp och allmänt tråkig helgdag.
Visst.
Inte orkar man "fixa sig iordning" för att traska ner till tvättstugan inte, nej man chansar på att man inte möter någon. Jag menar, hur stor är risken?

Jag hade på mig min "Miss Sweden 2006"- tshirt, mina ärvda och klor- stänkta mjukisbyxor, ett par mârtenstrumpor med stora lime- gröna grodor på och mina tvättskor (de är så fula så de kan man bara ha på sig när man går och tvättar).
On top on this så hade jag bara rafsat upp håret i en slarvig knut och inget smink.
Ni förstår hur jag såg ut: inte redo för att möta folk precis.

Visst tusan är det någon jävel som håller på att flytta in just i denna stund som jag så osynligt som möjlig försöker smyga ner till tvättstugan!
Hela släkten verkar vara med och bära grejer också, så det var inte lätt att konka ner tvättsäcken förbi alla möbler!

Försöker desperado och hastigt krafsa till en snyggare frisyr, ler brett och gör allt för att dölja mina grod- strumpor med säcken.
BARA INGEN SER MINA LIMEGRÖNA GRODSTRUMPOR!!! oO

fredag 27 mars 2009

När man bara vill få ut sina inre känslor och frustration...

Och förresten, jag och mitt nya band Psykhemsrockers skrev en fräsig låt idag:

Det fanns en gång en korv
som hette Hasse
Han bar runt på lite torv
i en kasse

(Ref.)
Haaaasse! Haaasse!

(Alla ackord fungerar bra till den här låten, eller snarare alla ackord som man KAN får väl duga... alla sångskalor går också bra, och man ska helst bara vråla ut refrängen.)

"Och man tänker så här: det är ljuvligt ändå att leva (...) så här obeskrivligt skönt som i dag, denna underbart strålande försommardag!"

Åh vilken underbar dag!
(drar in ett djupt andetag och känner den underbart kalla och råa vårluft- doften*)

-Man kommer ut från den strålande skolan och ser alla glada människor på torget stå och huttra

-De muntra fyllegubbarna på bänken har frusit fast, men de är inte bittra för det, nej nej!

-Gladlynt folk trycker på bilar som fastnat i gulliga små snöhögar

-Den sorglösa städgubben som igår sopade trottoarerna kämpar nu roat med att skotta snö

-Snön (!) tänkte busa till det lite extra idag; inte bara överaskar han alla lyckliga människor i landet lagom med att komma tillbaka i slutet av Mars, nej han bestämmer sig också för att snöa horisontelt istället för det gamla vanliga vertikala sättet.
(Man måste bryta sig ur sitt gamla mönster ibland.)

-Glad i hågen cyklar man sedan hemåt, vilket förövrigt är ett mycket underskattat färdmedel i sånt här väder.
Vem vill liksom inte trampa sig svettig i ca 20 extra minuter pga snö och snårblåst?
Och vem vill inte se ut som ett monster pga den icke existerande vattenfasta mascara?

Ja alla pigga och hoppfulla mänskor, är inte det här Svensk vår när den är som bäst så vet jag inte vad det är!

torsdag 26 mars 2009

Till och med Jimmy och Kalle var glada idag...

Cykel- pumpad
Bullar- ätna
Dagar kvar till helg- noll

Och jag lever fortfarande, dagen har helt klart varit lyckad!

onsdag 25 mars 2009

Att se fienden i vitögat...

Vi har kommit till den årstiden de flesta finner hoppfull och energiberikande på alla sätt.
Men våren betyder inte bara frid och fröjd.
Det är även nu som de flesta börjar cykla.

Pumpen har strategiskt placerats vid hyllan i vardagsrummet som man måste passera varje gång man går in i rummet.
Jag ryser till lite mindre för varje gång jag ser den, och imorgon är stunden inne.
Med eller utan syster; jag SKA pumpa cykelskrället.
Jag har cyklat på i stort sett fäljen hittills i år, men nu ger mina stackars lårmuskler snart upp.
Om jag inte överlever... tack och glad vår! (gulp)

tisdag 24 mars 2009

Det blev väl någorlunda ätbart antar jag fast...

...jag har fortfarande spår på min tröja av fighten som jag hade med det så kallade potatismoset.

måndag 23 mars 2009

Jag tror inte att det finns någon speciell poäng med den här historien, men ändå...

En gång i tiden fanns det en ung tjej som tröttnat på sin tillvaro i det lagoma landet Sverige.
Hon bestämde sig för att dra sin kos mot the land of the free, and the home of the brave.
Det var med lätta steg som hon den där Augusti dagen skuttade iväg mot sin gate på den lilla flygplatsen Landvetter.
En lyckad flygtur över Atlanten senare kom hon dock fram till O'Hare. En monsterstor flygplats beläget i the city of wind som med sina milslånga korridorer och sitt spindelnät av tunnelbanestationer på något sett lyckades sluka tjejens transfer gate.
Inte mindre än kanske nio timmar senare ordnade sig allt, och detta äventyr hamnade på förstaplats på listan över Saker som ska berättas för barnbarnen en vacker dag.

Det var på grund av denna händelse som hon bestört läste sin systers resedagbok nu när även systerns väg hade korsade denna flygplats:
"...and emelina,
i can not understand how you
could get lost at this airport,
it's easy to find dude!
haha!"
Den unga tjejen, vars hjärta nu var som ett upprivet sår, lugnade dock ner sig något när hon längre ner på sidan läste detta:
"when we got of the airplane there
was a man with a golf-car-looking-thing (...)
so we got in the car and he drove..."
Inte tusan fanns det en golfbil som väntade på tjejen då hon hade varit där.
Livet på den tiden var stenhårt, man var nämligen tvungen att använda fötterna.
Ungdomarna nu förtiden tar då allt för givet.

söndag 22 mars 2009

Skyller på the global warming alt. den världsekonomiska krisen.

Vad händer med världen?

I fredags var jag på väg till drutten och förfesten med tjejerna och the mushroom men.
Om jag inte skulle vetat vilken tid på året det var så skulle jag gissa på Augusti; det var en sån där torr sen Augusti eftermiddag när stadsdammet nästan ligger still i luften, himlen är alldeles rosa och man vet att det kommer bli en varm kväll så att man kan vara ute till gryningen utan att frysa det minsta.

Idag vaknade jag dock upp och till min förfasan såg snö ute.
Vart tog min sensommar vägen?

Och för allas notice så har min mamma skaffat en facebook. Min mamma!