Det är nog karma som kommer se till att jag bryter nån fotled inom en snar framtid!

Det är inte lätt att gå i högklackat ska jag be att få tala om. Än mindre att gå i högklackat på cross country terräng. Så känns det iaf när man går på Sunnes grusade trottoarer, det är nästan omöjligt att inte bryta fotlederna säger jag bara.

Och jag måste sluta vara bratig/ bitchig. Jag fattar inte vem jag har blivit, sån här var jag inte när jag var liten. Det var någon som frågade, när vi skulle kliva på tåget mot Karlstad, om det här tåget gick mot Kil.
Ja... (sa jag, och det skulle räckt att bara säga det, men då la jag till:)
...det stod ju "Karlstad" på tåget så..

Smack on the fingers! Fy på mig, emelina!

Jag vaknade med ett hastigt ryck i morse från en hemsk mardröm (Det handlade om mig, Nisse da Vamp och TeePee som var nere vid en strand och försökte täcka över igelkottar som såg ut som förväxta nektarin- kärnor med vass... jo det var faktiskt en mardröm för dom var stora som en liten elefant.. eller en stor kopiator, beroende på hur man ser på det). Iaf, när jag vaknade så kom jag på att Mr. Appelkvist, som jag skrev i gårdagens inlägg, faktiskt heter Christoffer i förnamn. Jag hade glömt bort det igår och orkade inte kolla upp det, därav namnet Mr. Appelkvist. Men nu vet ni det!