Bananlack smakar skit! ...och bananer.

Jag var till tandläkarn imorse.
Man får liksom passa på nu innan man fyller 20. Ska dit i December igen.
Min tandläkare måste vara Sunnes mest prataglada.
Kanske inte bara den mest pratglada tandläkarn: den mest pratglada person över huvud taget.

Hon strir och pratat och maler och ojoj säger jag bara.
Inte nog med det, hon frågar ju så himla mycket frågor också.
Där ligger man då helt hjälplös i en tandläkarstol i ett stort sterilt rum, med massa slangar och andra maskiner nerkörda i munnen.
Jag kan ju bara... låta liksom.
Det blir inte ord.
När jag gör mer ljusa läten så fattar hon att jag är positiv och håller med.
När jag däremot liksom grymtar, så förstår hon att jag inte alls håller med.

Det är det enda kommunikativa jag kan tillföra vår relativt ensidiga konversation.
Fast hon verkar inte bryr sig.
När jag inte får fram ett vettigt svarar på typ 5 sekunder, eg.
"Jaha ja, du tog studenten nu va? Ja hur var det då?"
"Öööööh...öh... ÖH!" (ljus i rösten),
då svarar hon på frågan själv, så det är lugnt.

Det kallar jag riktig service.