Varning! Om du inte orkar med att läsa mer om min klaging så tycker jag inte att du ska läsa detta inlägg.

En tankebana tog form idag när jag för en stund sedan läste en kompis blogg.
Jag tror att IBgudarna, (för det är väl vad de tror att de är) VILL att vi ska plågas.
De gör det bara för det sanna nöjets skull, att se vår arma livsglöd sakta tyna bort i takt med att dagarna fram tills exams blir allt färre.
"Jo men vi säger att IB är jättecoolt, superinternationellt och ruskigt förberedande för fortsatta universitetsstudier.
Sedan låter vi dem plugga 6 ämnen plus TOK, riktigt på djupet alltså, inget tramsande här inte. Till råga på att de måste lära sig allt under 2 år, så lägger vi till en ca fyrtioelva olika assignments, internals och orals, nästan alla under samma trevliga höst i IB2.
Som en slutkläm på det hela låter vi dem göra exams på allt, efter endast 2 (officiella) revisionveckor och så laddar vi examsveckorna med puckade regler, som att de måste följa det Schweitziska skolsystemet.
Ja vilken bra idé. Verkligen!"

...inte! skulle jag säga.
Om man nu skulle klaga lite mer offentligt (alltså inte på min obetydliga lilla skyldiga blogg) så skulle de säkert säga "men det var du som valde det, du får skylla dig själv."
Jag skulle snarare säga att jag blev lurad in i det.
Som en snårig labyrint med utgångar som växer igen rakt framför ögonen på en.
Alltså ingen återvändo. (typ, sådär...)

Nej, jag kan bara inte sluta klaga och tycka synd om mig själv.
Jaja, som min gamla farmor brukade säga: "Om man måste göra IBexams så ska man i allafall göra det med stil." Så imorgon åker jag och fixar frillen, ya!