Gött mos mä krössylt på den!

Det var en till synes helt vanlig eftermiddag.
Skolan var över, himlen var blå och vårfåglarna kvittrade.
Men där fanns en underlig känsla i luften.
Det var något som trots allt inte alls var som vanligt.
Vad kunde det vara?
Då slog det mig helt plötsligt. Bam!
Idag var dagen varefter jag aldrig mer skulle ha en matte lektion.
Någonsin.

Sen satt jag tårögd av lycka i några minuter och tänkte tillbaka på alla dessa år med hemska ekvationer och räknesätt som man har frågat sig:

"Varför behöver jag veta det här?"

Nu kommer jag (förhoppningsvis) aldrig mer behöva ställa den frågan ang. matte, så på ett sätt känns det hela lite vemodig...
Fast jag klagar inte!