When ur smiling, oh when ur smiling...

Hej!
Jag har medvetet lagt bloggandet på hyllan ett tag (inte för att jag skrivit så mycket men ändå). Märkte att ett mörkt, dystert och hatiskt mönster började poppa upp i texterna så det var lika bra att ta en pause och återvända när jag kunde skriva om bättre saker. (alltså undvika att vara skadeglad, deprimerad, skoltrött, allmänt trött osv.)
For a change: Idag har jag känt mig ovanligt glad! Har som sagt vart lite nere de senaste veckorna, men vem har inte det? syftandes på IB- prov- inlämningar- läxor- orals- a.s.o. och Hösten som krupit sig på. Jag tror att mitt glada humör kan ha att göra med att:
a) det värsta för den här skol- terminen är över
b) det är typ en månad kvar till jul
c) ovanligt många personer har hört av sig till mig på facebook vilka dessutom var oväntade personer...ah..

Alltså fatta, jag har typ livit beroende av Facebook. Helt seriöst, det kan inte vara bra för mig! Det första jag gör när jag kommer hem från skolan är att kolla facebooken, och det sista jag gör innan jag går och lägger mig är att kolla facebooken. Det har dock inte gått så långt att jag vaknar extra tidigt på morgonen för att leva ut mitt beroende. Det är hemskt! och det är mycket svårt för mig att prata om det, men det första steget i att bli av med ett eroende är att vara medveten om att man är det. Kanske är jag på väg mot en bot?

Hur ska man kunna skriva ett kort blogginlägg? Jag har surfat runt i ca 1.5h nu och bara kollat in andras loggar för att få tips och inspiration, och jag har märkt att andras blogginlägg är Mycket kortare och därför mer lättlästa, det är något jag måste jobba med.

Igår hände något märkligt: (Du kan hoppa ner och fortsätta läsa efter den långa parantesen)

(Jag kom ut från skolan och såg att min buss inte skulle komma på 11 minuter. Fuck! Kallt väder, blåsigt... Nej jag måste göra något åt detta, tänkte jag. Då kom jag att tänka på att jag faktiskt behövde ett snöre att hänga upp min ny- inköpta julstjärna med.
11 minuter, jo jag hinner, tänkte jag och skyndade mig iväg mot Clas Ohlsons.
Popp! En tanke slog mig att jag måste leta lite efter en vinterjacka, kan lika gärna göra det nu och bara ta en senare buss. Sprang till Stadium, blev inte imponerad. De hade bara sådana där vanliga dyra jacor som ALLA har, näh..
Gick ut och såg H&M, sprang in där bara för att. Hade ingen speciell anledning, men det slutade med att jag sprang ut i panik för det var ett par läskiga gubbar som gav mig långa blickar och på något konstigt sett befann sig exakt två hyllor bakom mig. HELA TIDEN!
Kom då på att Just det ja! Jag måste ju köpa 3 biljetter till Spring Awakening för Fredagen den 28e.
Skyndade till Scala och fixade det. Så, nu kunde jag gå till Clas Ohlson och köpa mitt snöre. Helt seriöst så vet jag inte varför jag trodde att det skulle finnas snöre på Clas Ohlson.
Fann en billig jul- ljusstake istället.
Och en förlängningssladd.
Fick en stor kasse att bära det i och ljusstaken hade tydligen 2 års garanti.
Det går inte att gå förbi MQ utan att tänka: Åh, tänk den som hade råd att köpa alla sina kläder här! Så jag var bara tvungen att gå in och drömma lite.
Och pröva lite kläder som jag visste att jag aldrig skulle köpa men jag var bara tvungen.
Kom ut därifrån lite sorgsen, hur skulle jag hitta ett snöre till min julstjärna?
Bling! Där låg Panduro, perfekt, där har dom garanterat snöre!
Gick runt där ett tag och förundrades över hur mycket pysselsaker det finns i världen.
Plötsligt såg jag sytrådar i olika färger och kom på att sådana skulle ju funka att hänga upp en lätt pappersstjärna.
Fast det har jag ju hemma, så jag gick ut igen, utan att köpa snöre.
Mot bussen.
Mitt syfte med att springa ut på stan var helt... ja, syftet var borta helt enkelt. Fast jag hade ju hittat en ljusstake iaf så jag var glad!
1.5h efter att jag hade sett att det var 11 minuter kvar tills bussen skulle komma stod jag på toget igen och väntade på min buss.
Det är nu som det märkliga hände, det som var själva poängen med historien.)

Jo, jag kliver på den halv- tomma bussen och det sitter några killar längst bak. Den ena utbrister till den andra: En blondin med en Clas Ohlson kasse, vad fan har hon gjort där? Höhö. Jag tittar mig förvånat omkring och inser att jag nog var den blondin med Clas Ohlson- kasse som han syftade på. Jag gav honom därför en lång hatisk blick som sa typ: Men ditt lilla pucko, det finns andra varor än bilgrejer och andra manliga saker på Clas Ohlson. Han bara ryckte på axlarna och log. Jag är blond, Clas Ohlson- kund och stolt!
Hah!

Nu ska jag se på mitt älskade Desperate Housewives, ännu ett beroende som jag borde få bukt över.