kändistätt i byhålan

Hej! Ibland när jag skämtar så fattar inte folk det roliga. Ibland tycker jag iofs att det låter roligt när jag tänker på det, men när jag väl säger det så inser jag också att det inte fanns någon vidare poäng i det. Jag och min pappa diskuterade detta en dag och han sa att han led av samma sak. Han sa att förr var det var bara han som förstod sina skämt, så han la av till slut. Det kanske sitter i generna det där, "dålig skämtare- genen". En del är bara inte födda med en. Jag tror jag ska lägga av också. För allas trevnad!

Idag har jag övningskört för första gången sedan i somras. Det gick ganska bra, om man bortser från att vi har skaffat en ny bil vilken jag inte var så van vid... men till slut fann jag kopplingen! :p
Den har typ en turbo- motor och Ojoj vilket riv!
Wrom! (ettan),
WROOM! (tvåan)
WROOOOM! IIIIIIIIH! (trean, och hastig inbromsning).
Vem var det som ville gå över vägen? Jo men var det inte Sunnes egna stolthet Mr. Appelkvist!! Han som är med på tv ni vet... han den kända... komikern?
Där går han lugnt över vägen och slänger en hastig blick in i bilen som nyss har bromsat in. Han tittar ner i marken men tittar snabbt in i bilen igen med förvåning. Där sitter en ung tjej som pekar och skrattar galet och bredvid sitter hennes stackars mor som ser ut att ha fått en halv hjärtattack pga den hastiga inbromsningen.

Ja, det måste ha varit en syn.