Det är inte vilken Fredag!!!

Här om dagen, närmare bestämt i fredags, var en mycket trevlig dag av många anledningar, närmare bestämt av tre anledningar.

Först och främst hade jag ett socialt liv bestående av IRL/ telefon- kontakt med folk från både familje- vän- och pojkväns- sektorerna. (-Gööött mos!!)

Sedan råkade jag ta körkort!
Råkade är rätta benämningen med tanke på hur dåligt jag körde upp men hur lite av det som min uppkörningskontrollant verkade uppmärksamma.

Sist men inte minst så fick jag ett telefonsamtal från ett företag som jag har sökt jobb hos.
Det är inget speciellt, extraordinärt "vill-ha"- jobb direkt, utan ett helt vanligt marknadsundersökningsjobb.
MEN! Det är ett jobb!

Klockan var alltså runt 18- tiden på fredag kväll och med de flesta familjemedlemmar samlade skulle vi ha fredagsmyyyyys samt en Oj-vad-chockerande-,-Emelina-har-tagit-körkort-middag.
Jag hade precis satt mig ner och med gaffeln i ett järngrepp skulle jag just hugga in på den rykande, doftande köttfärslimpan á lá hävven.
I exakt det ögonblicket då köttfärslimpan (nu uppslevad på gaffeln) var centimetrar från min mun, ringde mobilen.
Satt orörlig.
Andades inte.
Satt med öppen mun, gaffeln i luften.
Dreglade lite.
Tvekade.

Skulle jag svara? Skulle jag äta?
Kastade plötsligt tillbaka köttfärslimpan på tallriken med ett schlaff! och rusade argsint mot mobilen på övervåningen som störde min middag.
- Hallåååe? flåsvrålade jag mot personen med det okända numret, torkade bort saliven från mungipan och svetten i pannan.
-Ja, hallå? Jo. Hej. Hehe (osäkert skratt). Det är från det här företaget som du har sökt jobb hos. Jag skulle vilja göra en telefonintervju med dig, går det bra eller är du upptagen? säger mannen med mycket proper röst på andra sidan tråden.

Det han säger verkar inte riktigt gå in i huvudet på mig.
Jag tycks liksom inte förstå vad den här mannen vill.
Genom att ringa mitt i min första tugga på köttfärslimpan har han inte bara stört mig i min firar- middag den här fredagskvällen, han har stört hela min underbara dag med socialt liv och körkorttagande.
Jag flåsar lite till, tänker på den goda maten som kallnar på min tallrik, och säger till slut:
- Njaa, jag äter mat.

(...)

#!%¤&?!! Va tusan, så säger man väl inte!
Nej, det gör man verkligen inte när man får ett tillfälle att bli intervjuad för ett jobb.
Och absolut inte i DESSA tider med diverse ekonomiska kriser, både i världen och i min plånka.
Som tur var, tack och lov, så kom vi överens om att han skulle ringa tillbaka om ett tag så att jag kunde äta den där förbannande köttfärslimpan ifred.
Så nu ska jag få provjobba. Grymt!!
Antingen hade jag tur, eller så är jobbet inte det bästa. Men som sagt, vad gör det?

Fredagen slutade i alla fall mycket trevligt och lyckligt.
Som en orginaltecknad Disneyfilm på en omgjord folksaga- slutet gott, allting gott!