Att ta tag i det förflutna och reda ut hemska barndomsupplevelser

Håll det lilla livet i ena handen och kniven i den andra, sedan hugger ni huvudet av den strax bakom ögonen. Nu är det lätt som en plätt att dra bort den här biten på ryggen och här mina vänner, här ska ni suga! Sen är det bara att gå på klor och stjärten, lätt som en plätt!

Igår var det kräftkalas.
Jag säger bara en sak- fytusan för bajssträngar!
Bara ordet bajssträng får mig att blunda och rygga tillbaka.
Jag har endast ätit kräftor en gång tidigare i mitt liv.

Som tio- årig tös blev jag och farsan bjuden på lite kräftor hos min farbror BusBengt i Fjollträsk.
Kräftor, häftigt! Slaffs gluffs äta äta, gott!
Höll precis på att slurpra i mig en lång, saftig kräftsträng lång som ett spagetti då jag hör BusBengts kommentar: Du vet väl att det där mörka är en bajssträng Emma, bajs vet du... bajsbajsbajs!
Pryd som jag alltid har varit var detta en oerhört otrevlig upplevelse.

Nu, snart vuxengammal och allt, kände jag att det var dags att ta tag i detta hemska barndomsminne. Så igår, efter en intensiv bortkraffsning av allt som inte var kräftvitt så var det faktiskt helt ok att äta.
Ja, riktigt gott och väldigt trevligt!

På tal om att ta tag i gamla hemska barndomsminnen så såg jag äntligen på Den Oändliga Historien här om dagen och ja; det var fortfarande hemskt att se hästen drunkna i myren men jag hade ett bra stöd så jag överlevde.

Inga fler hemska mardrömmar om varken bajssträngar eller drunknande hästar i fortsättningen hoppas jag!