När ska det ta slut?

Jag är så trött, så trött, så trött...
Men också kanske en aning impad.

Hur kan jag överträffa mig själv nu? tänkte jag för mig själv igår när jag tänkte tillbaka på den passerade veckan:
1. En stor borttappad väska (INTE MIN)
2. (Nästan) inlåst på ett bibliotek
3. En viktig kod borttappad (IB stuff)
4. Somnat i en kall källare
5. Glömt att bifoga personligt brev och dylikt i en skol- ansökan

Idag vaknade jag utvilad, jätteglad och verkligen säker på att jag inte kunde virra till mig igen. Jag hade koll, jag var stensäker på allt.
Visste vart allt fanns.
Hade inte glömt något...

Cyklar glatt iväg till jobbet och möter i dörren en arbetskamrat som också verkar börja vid samma tid som jag.
-Nej, nejnejnej!!!!
Det är något som inte stämmer här... ingen på detta bygge börjar vid SAMMA tid.
Någon måste vara här vid fel klockslag.
Rusar in till schemat.
Inser att det är jag.
Jag är fel.
Börjar inte förrän om TRE timmar!
Vilken jävel kommer för tidigt till jobbet?

Cyklar hem.
Bitter som en torr gammal kaffesump.
Om detta hade varit på film skulle det i just det tillfället börja ösregna.
Men det är tyvärr inte film; det regnade aldrig.
Nej mina vänner, detta är på riktigt.
Det är mitt liv!!!