Det går precis lika bra med selleri!

Va?
Är det frost på marken?
Satan i gatan, det är ju för bövelen jul snart!

Äta pepparkakor med blåmögelost på tills du storknar.
Räven raskar över Frosty the Reindeer!
Drick glögg- helst 5 koppar om dagen. Har inte doktorn sagt att sånt är bra? Typ, blodförtunnande?
Nu tändas tusen julskinkor som rymt!
Lyssna på julsånger tills öronen blöder och ber om att bli skonad från ännu en timme av Gläns över sjö och Strand på Repeat.
Tomten jag vill ha en riktig Rudolf!
Här måste julstädas- eller nej, plocka/ göm undan grejer lite halvhjärtat och vänta med grovstädningen till nästa år.

Juldekorera, julpynta, julbaka, juljuljul!!!

Vänta lite, vilket datum är det förresten?
Jaha... jahadu, det är visst 56 dagar kvar tills julafton.
Två månader, jaha ja.

Note to self: Få inte julpanik7 julångest för att det är frost ute.

Gör inte idag, det du kan göra imorgon.

Halva veckan i Kd.
Flera timmar på caféer.
En hel dags högskoleprovande.
5 dagar utan FB.
Äntligen fått socialicera mig igen med underbara vänner.
Det ska inte vara 2 veckor mellan varje gång man träffar någon man känner som inte råkar vara mammi eller pappi.
Suck.
Och nu har en hel uppsjö av kontakter i Norge poppat fram också.
Det är ju suveränt.
Undrar bara varför jag inte gör något.
Nu liksom.
Jag skulle ju sparka mig i kragen och ta mig i arslet, eller hur det nu var.

Som under hela IB skjuter jag fram på saker som egentligen borde göras nu, men tänka sig... Jag klarade I fkn B, då borde jag klara av annat livsgöra också. (Någon annan dag.)

Måste. Ha. Gohohodis!!!! (Ovanligt stora pupiller, spasmer i fingrarna och dregel i mungipan)

Ja.
Jag erkänner.
Jag är godisberoende.
Totalt jäkla gravsockersugen.
Hela tiden.
Det är min last här i livet.
Sorgligt, jag vet.

Så i fredags fick jag för mig att göra något åt min svåra situation, som så många gånger förr.
Skillnaden denna gången har varit att det hittills funkat.
Har baskemig inte ätit godis/ sött/ socker på 4 (låt mig repetera: fyra) hela dagar!!!

Förut fick jag världens relapse (återfall?) dock.
Jag var bara Tvungen att ha en chokladkaka.
Vad som helst, bara det var choklad!
(Hjärnaktivitet i stil med Chokladchokladchokladchoklad!!!!)
Gick till Ica, klockan var sent.
Började få lite dåligt samvete redan när jag satte på mig fulstövlarna och kaninmössan.
Ska jag verkligen?
Jo, jag skulle ha choklad.

Kom fram till Ica och det första man ser är massa bullar och kakor.
Gick hylla upp och hylla ner, bara tittade på alla förpackningar med underbara små söta kakor och vackert dekorerade bakverk.
Nej, jag kan nog inte...
Samvetet kickade in igen.

Styrde min kos mot kassan, "var tvungen" att gå förbi godishyllan.
Där fanns chips, lösgodis, de efterlängtade chokladkakorna av alla dess slag, glass i stora lass, nötter och sånt som brukar finnas på godisavdelningen.
Jag dreglade.
På riktigt.
Jag måste ha sett ut som en grottmäniska som inte fått mammutkött på tre frusa årstider utan behövt leva på frukt eller grönsaker eller något annat mindre gott/ nyttigt.
Jag grymtade, jag dreglade, jag var okontaktbar.
Jag spenderade nog kanske en kvart inne i butiken, bara stapplandes runt hyllorna med godissaker, drog in alla lukter och intryck och och...

Ut kommer jag till slut med en påse apelsiner i näven.
Jag kunde bara inte.
Jag kunde inte förstöra tre och en halv dags slit, för en liten konserveringsmedelsfylld, finngivande, rynkutfyllande chokladkaka.

Jag är patetisk, ah...
Men jag är en vecka och tre dagar ifrån mitt ack så godisfria liv! (För visst står det i alla tidningar att man inte känner något godissug efter två veckor utan? Eller håller jag på att bli lurad här???!)

Munken Passions Otroliga Förskylning!

Svininfluensa eller inte- alla blir sjuka på hösten.
Så är det bara.
Vetenskapligt bevisat tror jag.

Själv blev jag ett fall för ca en månad sedan.
HejHopp! tänkte jag, nu har jag gjort mitt för detta år, men icke.
För 5 dagar sedan fick jag hosta, detta följdes av nästäppa, ont i huvudet, ont i magen, värk i leder och avslutades med två dagar av konstant trötthet.
I exakt den ordningen.
Är det bara jag, eller låter det inte som om min förkylning gick baklänges?
Brukar man inte bli slö och hängig först, sen kommer resten lite sådär i etapper? Jag tycker bara det är skumt och har inte kommit på någon logisk förklaring till detta förkylnings- mysterium.
(En tanke slog mig att min förskylning, liksom Benjamin Buttons liv, gick baklänges, men jag slog snabbt bort tanken med en annan sägandes att Benjamin Buttons liv bara var en saga och min förskylning var Verkligen ingen saga, I can tell you that!!)

Jo. Det var allt jag ville säga.
Tack.

Idag är ingen glad dag. Inte alls.

Gubbelubben min lilla Nissepisse. <3

Stockholm ToR.

Den gångna helgen har varit en fyra dagars flykt från det allt för gråa vardagslivet hemma i Värmland till den Ljuva huvudstaden Stockholm.
Som vanligt på resor som denna händer det otroligt mycket mer än vad det gör hemma, och det finns helt enkelt ingen plats/ tid/ ork för en utförlig beskrivning av alla upplevelser, så här följer en (ändå relativt detaljerad) lista.

Jag har...

- Spenderat tid med min storasyrra och Erik på Färingsö och bott i deras lilla hus vid Mälarens strand.

- Fått rida häst, 2 gånger, varav en gång på en islandshäst.
I skogen.
Utan stigar.
I enochenhalv timme.
Jag kände mig som en Lycklig Frodo i Trollskogen.

- Haft sitt/ ligg- svårigheter pga otroliga rövsmärtor. (Jag brukar säga att Om det gör ont att fisa, då har man inte ridit en häst nog många gånger i sitt liv för att kunna rida en islandshäst...)

- Skrattat, myst, filosoferat, diskuterat, sett på film med syrran... allt över olika versioner av Likör 43 drinkar.

-Funderat över vad man gör när man ska köra om en cyklist med bilen.
Har kommit fram till, efter lång diskussion och många förslag, att en piska är nog rätta redskapet för att förvarna cyklisten om en omkörning. (...)

-Gått en introduktionskurs i inomhusklättring med Frida tack vare Erik The Climber.
Att ta sig upp är alltid lätt.
Nästan för lätt när man sen inser att man sen ska ner, och att "ta sig ner" innebär att man faktiskt måste släppa väggen och helt förlita sig på personen i andra änden av repet.
En person som (tyvärr) råkar vara en lika mycket nybörjare som en själv. (Jag skriver detta blogginlägg själv, i.e. jag överlevde!!)

- Dragit ett varv på stan med Frida, dragit hem till Frida, powernappat hos Frida pga hastig sömnighet (?), gjort en partylåt- lista hos Frida med superhits så som Stockholm i Mitt Hjärta och alla bra låtar med Torgny Melins vilket höjde partystämmningen till max, gjort en pastasås på måfå med allt vi kunde hitta i skafferiet.
Typ.

- "Stått på listan" och kommit in på Café Opera (nej, man ska tydligen kalla det för bara "Caféet" nu för tiden).
Stureplanbrats överallt, coolt tak, modeshow med mycket plastboobies och anabolabiffar, skrämmande dyra drinkar, skönsköna typer att dansa med.
Hela natten.
Kom nog hem lagom till frukost.
Kuuul!

-Vaknat med smärtande knän och blåsiga fötter.
Hur jag nu dansar, med tanke på den knä- smärtan jag hade, vill jag inte ens tänka på men det kan ju inte ha sett snyggt ut iaf. (Gulp!)

- Fikat.
Älska Làtte!

Och nu till en helt annan historia:

Jag sitter och försöker sova på bussen på väg hem när en kille slår sig ner bredvid mig.
Han hette Gabbe, kommer från Karlstad och var otroligt pratglad.
Han var 9 år.

När vi har pratat en lång bit utanför stockholm är vi så pass goda vänner att vi redan sitter och spelar "Singla Slant" på min mobil. (Jag vet, min mobil är gammal och Singla Slant var det häftigaste spelet. Singla Slant är för övrigt inget spel.)
Mitt i detta ringer Gabbes mobil, det är hans mamma.
Efter en kort snackis säger Gabbe att
-Nej mamma, jag kan inte prata mer nu, jag måste... måste gå.
-Jaha, vad har du så bråttom till då? svarar den allt för ovetande mamman.
-Jag leker med en flicka! säger Gabbe glatt och sneglar mot mig.

Fan! tänker jag. Måste han säga det så, det känns som om jag också är 9 år ju... "Flicka", jojo.

-Nämen jahaja! hör jag mamman sjunga glatt i luren i tron om att hennes lille son har träffat en söt liten flickekompis. Och hur gammal är hon då?
-Vänta jag ska fråga... Hur gammal är du egentligen? säger Gabbe och tittar på mig.

Åh skit! Vill bara sjunka ner i sätet. Mamman kommer ju tro att jag är värsta pedofieln om hon vet att jag är hela 19 år och sitter och spelar Singla Slant med hennes lilla oskyldiga son på bussen. Och alla tanter som sneglar på mig och väntar på att jag ska svara, kan de inte bara vända sig om och glömma bort vart de lagt glasögonen som alla gamla tanter gör? Shit, vad ska jag säga? "Jag är också nio! ... ser du väl. Vart är min Barbie?" Och så får jag låtsas leta efter min docka i väskan eller något så att jag kan gömma mig ett tag. Nä, va tusan...

-Gulp, jag är... Eh, höhö. (Kliar mig i bakhuvudet.) Nitton? Eller ja, nyss fyllda, i Mars typ. Typ!! Inte gammal alls! Rena barnrumpan! Hihi vad barnslig jag är!

Man kunde höra mammans röst tonas ner i en allvarligare stämma, typ Jaa..ha. Jaha. Jahadu jaja. Okej men jaja du. Men... vi hörs va! Klick! Beepbeepbeep!

Tanterna gav mig en sista mörk blick, typ Vart är denna värld påväg?, innan de vände sig om igen och återgick till sina korsordstidningar och Gabbe var redan på min mobil i full färd med att Singla Slant.
Jo men så att.
Annars var det en trevlig resa!

Vänsterextrimistiska kärringar som hatar alla män?

Av ren nyfikenhet och lite på chans nappade jag och mamma på en annonsruta i förra numret av SunneNytt.
Det var Kvinnojouren i Sunne som kallade till ett möte för intresserade.
Jag hade ingen aning om att det ens fanns en kvinnojour i ett litet samhälle som Sunne, än mindre vad en kvinnojour gjorde.
Vi går dit och kollar läget, i vilket fall så får man fika och Gratis är alltid gott.

Så utan några som helst förväntningar började mötet.
En och en halv timme senare var jag säker; jag vill också bli en jourkvinna och kanske kunna hjälpa andra.
Jag sitter bara på min röv och kollar Fejjan hela dagarna ändå så någon nytta kan jag gott göra här i världen.
Nu följer några utbildningsdagar under hösten vilka jag ser mycket fram emot.

Och just det ja, de försäkrade oss om att "de minnsann inte är några vänsterextrimistiska kärringar som hatar alla män. Nä, män är allt bra att ha!"
Det var väl för tur, nu har jag i alla fall det klart för mig liksom.

Vad är en dag på Mârten när man kan plocka i turistbroschyrer?

Jag är så paff.
Helt mållös.
Det känns så overkligt, det som nyss hände.

Jag hälsade lite halvhjärtat till postgubben som var på jobbet att han skulle ha en Trevlig helg! och jag måste seriöst ha hört fel, men jag tror att jag fick svaret Hej på Mârten!

(...)
Nej.
Nejnejnej så kan det verkligen inte ha varit, det finns väl ingen normal människa som hälsar så?
Det har varit en lång dag på jobbet, jag måste ha hört i syner.

Att svänga höger, ellet inte höger. Åt vilket håll nu det är åt.

Tänk alla alternativ man har i livet.
Alla valmöjligheter.
Vissa tycker det är jobbigt att till exempel köpa tandkräm och får alltid lätta ångestattacker när de står framför hyllorna på ICA med rader av olika tandkrämssorter.

Jag däremot, får beslutsångest när det å andra sidan finns få alternativ.
Typ två kanske.
Typ, höger eller vänster.
Färjan 3 eller Idol.
Kolla Fejjan först eller kolla bloggar först.

Eller
Likör 43 eller Likör 47 med mjölk i baren.
Grejen med det här är bara det att en utav dessa alternativen är påhittad.
Den finns bara i min fantasi.
Och varje jevfla gång jag försöker beställa en sådan här drink, så råkar det alltid bli den med det påhittade talet.
Skillat, jag vet.

Sist så hände det i baren på Selma där jag och det, till skillnad mot alla andra gäster, väldigt unga gänget skulle ta oss en drink.

-En Likör 47 med mjölk tack! riktigt ropar jag ut sådär ungt och självsäkert och kaxigt.

Bartendern bara tittar på mig med en blick typ: Men lilla vän då, goshigoo, ska du inte ha en varm kopp Oboy istället, så kan jag sätta på barnkanalen där borta på Tvn och hämta en liten filt åt dig?

Mina coola vänner suckar tungt åt mig och vänder sig sakta om; Åååh inte nu igen, att hon aldrig lär sig vilket tal det är!!! Hon får oss att verka så typ ocoola asså bah!

De kostymklädda businessmännen sveper snabbt sina cognac- glas, beställer in ett nytt och tänker högt till varandra att:
Dagens ungdomar ujuj- och de ska ta över världen efter oss. Det kommer ju gå käpprätt... Ja eller hur!! och så skrattar de med hesa ciggarrskratt.

Ärligt talat är jag nu i skrivande stund faktiskt lite osäker på om det heter Likör 43 eller 47.
Men jag får väl bara fortsätta att chansa.

Synd bara att det inte går att chansa på vilket håll som egentligen är höger eller vänster när man till exempel övningskör.

Synd för tanterna som vill gå över gatan alltså.